Tankar inför Biscayabukten

Att komma fram till The Isles of Scilly kändes stort. Det känns som att det var igår jag satt hemma vid köksbordet och läste NWT:s resesidor om okända resmål. Ett subtropiskt paradis med turkosblått vatten, kritvita stränder och avslappnad atmosfär, en ögrupp utanför Englands sydvästra hörn. Där och då skrevs Scillyöarna in som ett obligatoriskt stopp i vår rutt  och även som utgångspunkt för vår första riktiga överfart – den ökända Biscayabukten.

Ni kommer att få höra mer om Scillyöarna i ett inlägg längre fram, för nu ska vi istället dela med oss om våra tankar, från oss alla fyra, kring Biscaya.

20160718125639_IMG_1625

Biscayabukten är ett omtalat ställe att passera för seglare. Dels kanske för att det är den första seglatsen som överskrider flera dygn för många på väg söderut men främst kanske för hur naturen har skapat den. Havet kan visa sig otroligt förrädiskt när djupskillnaderna går från 150 meters djup till 3000 meters djup likt ett enormt underhavsstup innan bukten öppnar och fläker ut sig framför världens näst största hav. Ni kan tänka er då att när hela Atlantens vattenmassa byggs upp och sätts i rörelse, drämmer rakt ni den branta bergsväggen på stupet och ja, det blir en jävla smäll och energin och vattenmassorna måste ta vägen någonstans, och där finns passande nog en liten balja till bukt där vågarna som orsakats av den ljudlösa undervattenssmällen kan skvimpa omkring i och göra livet jävligt för stackars sjöfarare som försöker njuta av semestern.

Screen Shot 2016-07-21 at 9.06.16 PM
Vi är nu vid den röda pilen. A Coruna ligger högst upp i Spanien och Biscayabukten är inbuktningen mellan Frankrike och Spanien. En lång resa som kommer ta oss cirka en vecka.

Därav anledningen att vi, så som många, väljer att ta ut svängen lite extra och noga studera väderleksrapporterna innan vi kastar oss ut i det ökända okända. Men hur känns det att stå såhär längst ut på 5:ans trampolin för första gången när man är lite (läs väldigt) höjdrädd? Förbannat bra känns det. Lite läskigt men väldigt spännande. Vi har tagit oss ända hit och jag är sjukt glad. Jag väntar mig en fantastiskt föreställningen a la Natures best of – fler delfiner, kanske vi får se en val, fiskarna nappar på kroken, stjärnhimlen, soluppgångar, solnedgångar, hav och himmel. Att inte gå i land på 5 dagar har vi gjort förut, men då kunde vi ändå se land. 5 dagar av en 360 graders horisont ska bli den första riktiga prövningen för oss. Det finns ingen skyddad vik att gömma sig i. Det här kommer bli en utmaning som vi kan stolt skriva upp på vår mentala meritlista. För att kasta sig ut för en trampolin är egentligen bara läskigt första gången man står där på kanten. När man väl lämnat avsatsen är det bara att njuta av färden, adrenalinet och känslan av odödlighet. För att är en jävligt go känsla och vi är redo för den.

/Emmie

 

Jag är nöjd. Förbannat nöjd över att ha kastat loss, och nu stå vid den första milstolpen. Den första lite större överseglingen på över tusen meters djup. Jag är lycklig.

/Timoty

 

Vad ska man säga om Biscaya, alla varnar om stora vågor. Och vi vet ju vad som händer med mig när det kommer stora vågor. Jag hänger mig ut över mantågen och matar fiskarna. Förhoppningsvis så kommer detta att inte bli så långvarigt, för då efter några dagar så kommer man bli helt slut. Det är nu jag för första gången kommer få chansen och se om de talar sanning, de som säger att sjösjukan går över efter några dagar. Jag hoppas innerligt att de talar sanning. Förutom det så hoppas jag på att se någon fin val kanske, och lite fler delfiner och andra roliga fiskar som finns. Jag undrar också hur vattnet ser ut när det är 3km till botten, är det blått, eller grönt. En sak är i alla fall säker på natten, då är det svart. Jag ser fram emot Biscaya trotts sjösjukan, jag hoppas på att vågorna ska hålla sig till lagom, jag är ju svensk trotts allt, jag gillar lagom. Just nu har jag lite feber så känner mig inte så inspirerad till att skriva egentligen, ber om ursäkt för ganska tråkig läsning. Mot bättre tider och horisonten allesammans!

/Sofia

 

Att korsa Biscaya är något jag tänkt och funderat på länge, någon gång när jag var 11-12 år började jag inse att det inte skulle bli ett omöjligt äventyr. Jag har fantiserat om det. Lyssnat på historier, med varierande sanningsgrad. Hört det ena, hört det andra och försökt föreställt mig hur det faktiskt skulle vara att uppleva det i verkligheten. Jag har fantiserat kring om väderfönstret i så fall håller i sig. Blir det ett helvete med oförutsedda väderförändringar när man närmar sig Spanien eller lyckas man se tillräckligt långt in i framtiden?

Jag trodde det skulle ta längre tid innan jag fick en chans att göra det här. För några månader sedan viste jag inte ens att de här människorna fanns, idag känns det som jag känt dem hur länge som helst. Vad jag vet är att jag är väldigt nöjd att göra det med just de här tre och just den här båten. Det blir aldrig säkrare än människorna ombord och här förs en ständig dialog kring säkerhet, konflikter och små saker som helt enkelt bara ska flyta på. Vi tittar och kommer fortsätta titta på väderprognoser. Jag litar på alla tres omdömen, och jag vet att vi kommer klara det även om det blir kämpigt mot slutet.

Jag är förväntansfull, men inte nervös. Jag undrar vem som kommer börja gråta av lycka först, lycka över att det faktiskt sker. Det finns en risk att det är jag. (Förutom Timoty som började gråta redan i Plymouth)

/Emma

 

Vi vill också nämna att i och med att vi kommer befinna oss så pass långt i från land så kommer vi inte synas på kartan under ”Följ oss”. Så oroa er inte! Det kommer ta ungefär en vecka innan vi når Spaniens kust.

 

 

 

 

 

 

2 reaktion på “Tankar inför Biscayabukten”

  1. Härliga inlägg. Fint att få läsa era tankar trots att ni står inför ert livs största äventyr har ni funderingar som är likartade. Men det kan även bli som milleniumskiftet för oss datatekniker. Inte ett dugg hände .
    Ni får skriva en bok om den här resan när ni kommer hem. Samla ers texter och spara undan dem.

    Jag har gett ut min första bok nu och kan allt om det. Så jag hjälper gärna till.

    Säger inte lycka till utan, ha en trevlig resa. Ni står inför något stort.

    Med vänlig hälsning
    Michael

  2. Hej fellow Swedes!
    Nu när vi landat i Spanien och kan se tillbaka på vår resa över bukten så var det, trots allt, en FANTASTISK upplevelse. Vi fick se massor med delfiner som lekte längs båten och en val som sprutade vatten i horisonten. Ni har definitivt en resa of a lifetime framför er.

    Vi ses i A Coruña, vi bjuder på middag och iskall öl 🙂

    Trevlig resa! Hälsningar från oss på Vivarel

Kommentera