Vigo – Laddningsbekymmer, nakenhet och BMX

Den eviga förbannelsen att någon alltid ska vara trasigt eller fel på en båt håller i sig. En dag fick vi problem med laddningen. Den stora solcellen vi har på targabågen brukar ge oss nog med ström att köra all navigationsutrustning, watermakern, stereon och ladda våra elektroniska prylar utan problem när solen lyser. När vi upptäckte att den inte laddade som den skulle kopplade vi om så att vi kunde ladda från motor istället. Det fungerar inte heller. Hur kan vi ha fel på båda två samtidigt? Vi lämnade in generatorn till motor till en Yanmar reparatör och beställde en ny regulator till solcellen.

Hamnen låg mitt i stan och luften stod still mellan höghusen. I vanliga fall har man som gäst i marinan tillgång till ett badhus i hamnområdet med pooler och duschar. Tyvärr var det stängt under augusti månad. I det fräscha klubbhuset, som hade bar, lounge och toaletter kunde vi iallafall hänga med bra wifi. En dag hade vi 39 grader. Det är lätt att bli lite smått galen av värmen och det var långt att gå till duscharna som inte verkades städas alls. Men på bryggan finns det ju färskvatten! Problem var att det inte fanns någon slang. Det hindrade inte oss. I skymningen klev jag och Fia ut på bryggan endast iklädda trosor och duschade med hjälp av en petflaska som fylldes x antal gånger och hälldes över huvudet. Panikartat värmeslag och över 100 dagar tills havs har knuffat oss lite ifrån vad som anses vara ett kanske normal beteende, för det kändes som en helt naturlig handling en varm augustidag i en hamn mitt i centrala Vigo.

_S7A8943

Efter två dagar av galen stadshetta och utan strand var vi desperata att komma ut på vattnet och få svalka oss. Som vanligt gick vi mot strömmen. När det blåser som mest åker alla båtar in i hamn för att ligga skyddade, då åker vi ut och ankrar. Vi lämnade Nautico Deportivo Vigo och ankrade på andra sidan viken, utanför staden Moana. Som de naturmänniskor vi blivit slängde vi av oss kläderna och hoppade i. I vår lugna oas kunde vi bada, läsa böcker, träna på simhopp och ro i land för en springtur och strandyoga. Vinden svalkade skönt. Dock förde vinden med sig aska från en skogsbrand lite längre in i rian. Röken stack i näsan när man försökte sova om nätterna. Det var många skogsbränder runt om i Spanien och Portugal den veckan som färgade solen röd tidigt om kvällarna.

Vi klädde på oss och återvände till staden Vigo, utvilade och avsvalkade, med ett mål sikte. Under våra första dagar i Vigo hade det börjats bygga om ramper och barer för helgens Urban culture and action sports festival, O Marisquino. Som en slump hade vi råkat förtöja båten på precis rätt ställe! Hamnen låg mitt i smeten mellan BMX- och skatearenor, foodtrucks och öltält. Det var tävlingar i BMX, skateboard, motocross, breakdance och en helvetes massa folk.

20160813_175114IMG_9032

Solcellsregulatorn som vi beställt till marinan hade kommit och den monterades. Dock gav den fortfarande inte så pass mycket laddning som vi hade hoppats. Över solcellen på akterstaget satt en radarreflektor som skuggade några rutor, inte skulle väl det vara spöket? Solcellen var även väldigt smutsig. Den tvättades och radarreflektorn togs ner. Tydligen var det det som gjorde susen, så det var alltså inget annat fel än skugga och smuts. Nu har vi i alla fall en extra regulator som reserv. Emma skulle lämna oss efter helgen så vi käkade middag på en restaurang på en av de mysiga gatorna i den backiga staden. Med vår beslutsångest tog det bara 2 timmar att hitta en restaurang. Menyn stod bara spanska så vi visste inte riktigt vad vi skulle få, men det blev tapas och sangria som smakade fantastiskt gott.

IMG_9028

Stämningen var på topp och vi kikade på skate, breakdance och motocross. Det var inte bara att njuta av festligheterna, vi behövde även utföra våra vardagliga sysslor som till exempel handla och laga mat. De mindre mataffärerna som låg mitt i stan och nära till hamnen hade inte havregryn. Vi som äter en hel del havregrynsgröt till frukost kunde inte acceptera detta. Därför bestämde jag och Fia oss för att ta en låååång promenad till en av våra favoritmataffärer Carrefour. Det var en inte bara att promenera minsann. Det var en stort berg som skulle bestigas och svetten rann. Förutom havregryn och en massa annan mat fick vi med oss en volleyboll och ett par burkar Burn för att piggna till tills kvällens festligheter. När vi gick tillbaka kände jag plötsligt något skvätta på baksidan av mina ben. Jag stannade och Fia frågade vad jag höll på med. ”Någon kissar på mig!” svarar jag. Men det slutade när jag stannade. Jag tog ett steg till. Då kom en skvätt till. Faaaan! En burk Burn hade gått sönder i ryggsäcken. Ryggsäcken tömdes bokstavligt talat ur men innan vi kom hem var halva jag var dränkt i klibbig energidryck.

IMG_9033

På festivalen träffade jag och Sofia ett killgäng som är professionella BMX åkare. Vi gick på konserter, drack billig öl och duschade på hotell. Våra nya vänner insisterade nämligen på att vi skulle låna deras fräschare hotelldusch. Eftersom hamnens duschar var under all kritik så vi var inte blyga. För att kunna följa med dem till konsertområdet fick vi varsitt pro gästpass. Med gästpasset fick vi även access till att komma in innanför stängslen till BMX-arenan, så att vi kunde stå precis intill ramperna. Det var mäktigt. De flög, gjorde volter och massa coola trix. Sista natten var vi ute ända till frukostdags, då bjöd vi på amerikanska pannkakor i båten. Förutom bergsklättrare funderar vi nu på att bli BMX-proffs när vi blir stora. Det var en fantastiskt helg med nya vänner, många skratt och träningsvärk i rumpan efter stadens förbannade backar.

20160814_184342

Helt plötsligt var det dags för Emma som har seglat med oss i två månader att flyga hem till Sverige igen. Tusen tack Emma för den här tiden! Lite melankoliskt när vi blivit av med både Emma och våra nya vänner, återgick vi vardagsbestyr som tvättning av kläder och båt. När jag och Fia kom tillbaka från tvätterian (älskar förresten spanska tvätterior, alltid superfräsch och supersnabbt wifi) fick vi höra att Timoty hade slagit till en spansk kappseglare som inte kan köra båt. ”Okej att du är lite ledsen för att Emma har åkt, men du behöver väl inte slåss för det!?!?!”. Det var inte så farligt som det lätt, en demonstrativ ’örfil’ på en hand som höll på att bära av mot vindrodret när det fanns en jättefin stabil pushpit precis bredvid. Vet hut människa! Killarna som jobbade i hamnen såg alltihop och beklagade sig över kappseglarnas avsaknad av sjövett. Som tur var gick det bra och vindrodret är fortfarande intakt.

Det var lite vemodigt att lämna Vigo, Emma och helgens upplevelser. Men som Håkan Hellström säger: ”Fortsätt! För jag tror att när vi går genom livet, att allt det bästa inte hänt än.” Spanien var episkt, men nu drar vi till Portugal, nytt land med nya möjligheter!

Peace! /Emmie

2 reaktion på “Vigo – Laddningsbekymmer, nakenhet och BMX”

  1. Alltid bra med en extra reservdel av det viktigaste. Glöm inte att kolla in Lagos i Portugal. Skall vara riktigt fint.Ha en god resa.
    Jens med familj i Phuket

    1. Det har du helt rätt i! Vi kommer att svänga av mot Madeira ganska snart, så tror inte att vi når så långt söderut innan dess. Men tack för tipset!

Lämna ett svar till Jens Håkansson Avbryt svar