Civilisationen i Plymouth

Vi landade i Plymouth, som är en gammal hamn- och militärstad, på tisdagen. Ankrade utanför hamnen en natt och la till i marinan på onsdagen. Mycket av staden blev bombat men de gamla kvarteren som finns kvar är riktigt mysiga. Den del av staden hamnen låg i och den stadsdel en del av krogarna finns i hade fortfarande ett gammalt stuk över sig. Efter ett antal dagar och nätter ombord var det nästan exotiskt att se folk som, som alltid, rörde sig på gatorna. Vårt primära mål med besöket i Plymouth var att fixa ett antal saker med båten inför överfarten över Biscaya (och hemmafest). Uppgifterna var noggrant listade i punktform med tillhörande ruta att kryssa när uppgiften var avklarad. Genuan behövde reparation i akterliket. Sjökojer behövde sys. Gasol inhandlas. Mängder med mat behövde bunkras. Prylar skulle köpas. Ventil behövde tätas. Relingslisten behövde tätas den med. Listan var lång.

20160714201318_IMG_1555

Samtidigt som vi låg i hamnen kom sommaren smygande ikapp oss. Måste säga att det känns trevligare att skrapa av gammalt tätningsmassa runt en ventil när solen värmer armarna än när vinden är riktigt riktigt kall. Vi lyckades få tag i en segelmakare som lovade att byta till nytt UV-skydd på genuan och laga sömmarna som gått upp och riskerade att seglet fladdrade sönder om vi hade fortsatt segla med det. Han sa att han skulle prioritera vårt segel och att ha förstod hur motigt det kunde vara att ligga fast i en hamn och vänta på att något skulle repareras. Väldigt snällt. Han sa på fredag, i övermorgon, eller senast måndag eller tisdag nästa vecka är det klart. Vi fick tillbaka seglet vid tretiden på fredagen.

En grej som har orsakat oss lite huvudbry är att gasol, som vi har till spisen har inte har någon internationell standard. I Sverige finns en standard, det är bara endast därden kallas för gasol. I Tyskland, Nederländerna och Frankrike finns en annan, dyrare standard i mindre tuber. Den kallas Campingaz. I Storbritannien finns en ny standard, Calorgas. Det innebär att varje gång gasen tar slut är det till att fundera ut var gas kan säljas, i vilket format den är förpackad och hur det hela ska lösas. Hittills har vi hållit oss med Campingazen (och en P6a de hade innan jag kom). Den här gången när gasen tog slut var det som alltid när man är som hungrigast när någon står och lagar mat. Vi googlande och var uppe hos hamnkontoret och det kändes lite mörkt när hamnvakten sa att hela sydvästra England hade haft problem med leveransen av Campingaz och de inte fått en ny leverans på två veckor. Den brittiska gasen var, enligt vad vi lyckades finna, bara standard i Storbritannien. Vi fick telefonnummer till olika ställen som eventuellt hade på lager, ringde men kom aldrig förbi telefonsvarana, lyckades aldrig komma fram.

Sofia och Emmie var och handlade mat. Så mycket mat! Båten ha aldrig varit så välfylld med mat som efter de kom hem med en stor stor vagn fylld med allt möjligt som kan klara sig länge. Hade jag suttit i kassan när de skulle betala hade jag nog blivit lite orolig om de bunkrade upp inför ett krig eller annan katastrof. Nu har vi så vi klarar oss ett tag.

20160713_163337

Vi hittade en helt enorm affär för begagnade böcker, som vi noggrant gick igenom och fick tag i några skatter var. Ett av målen för England var avklarade, att besöka ett riktigt antikvariat!

Vi besökte båttillbehörsaffärer, som i England är ganska välsorterade. Vi hittade en lagom kaotisk affär som antagligen hade precis allt, nytt och gammalt blandat. Och vi hittade en mycket mer strukturerad, opersonlig affär som också hade en del. Vi hittade ett litet ställe som tillverkade olika kapell, väskor, sprayhoodar och liknande. Det låg undangömt och hade bara en liten liten skyllt. Upp för en trappa. In genom en dörr. Hade det inte stått en skyllt längre in i lokalen som hälsade besökare in genom nästa dörr hade vi kanske in gått in alls. Väl genom nästa dörr möttes vi av ett stort bord och mängder av tygrullar. En kvinna kom och mötte oss. Vi hann knappt säga hej innan en väldigt glas hund också ville hälsa. Jag, som inte alltid gillar främmande hundar, försökte, småskraj, backa ut ur butiken. Det gick sådär. Det kom ut ytterligare en kvinna och hämtade hunden. Vi försökte förklara att vi ville ha ett kraftigt, billigt, tyg att sy en sjökoj med. Efter ett tag gick vi därifrån med ett kraftigt, mörkblått, canvastyg till ett rimligt pris.

Vi lyckades byta vår tomma Campingazflaska till en med gas i på ett ställe oh köpa utterliggare en på ett annat ställe. Med tanke på att vi är lite osäkra exakt hur länge vi behöver vänta ut ett väderfönster på Scillyöarna och hur lång tid det tar över Biscaya så har vi nu två stycken flaskor med gas. En räcker vanligtvis ca två veckor för oss. Men alla var överens om att det inte kändes jätte bra i magkänslan med risken att vara kall och blöt om vi skulle få dåligt väder mot slutet av överfarten och dessutom inte få någon ordentligt lagad mat. Vi slog även på stort och köpte en 12V vattenkokare som kokar vatten på 20 minuter samt en tryckkokare för att spara på gas eftersom gas kan bli ett återkommande problem ombord.

När vi stod i affären och skulle köpa tryckkokaren tänkte vi det är lika bra att köpa en ordentlig och stor en, så man kan laga redigt med mat. Det var en lite annorlunda affär, vi kom in i en tom lokal och tänkte att här har de inget att sälja. Senare fick vi förklarat för oss att man tittar på datorn eller i katalogen och beställer, alla produkter finns i lager bakom och man sätter sig ner och väntar några minuter, sen får man ett stort brunt paket. Även vi fick en stor brun låda och vi tittade inte i den förrän vi kom tillbaka ombord. Kastrullen var ENORM! Nästa dag gick Emmie och Timoty tillbaka och bytte till en lite mer modest storlek.

DSC_0129

Veckan som vi ankrade längs Englands södra kust, som är helt otroligt vacker, gav mycket tid åt att slappa, läsa, tänka. På något vis kändes det som tiden ändrade sin gång. Långsammare, bytte skepnad. Tio tusen tankar fick fotfäste, en del fick svar, andra gror vidare. Rytmen ändrades. När man seglar, långsamt, förhoppningsvis med strömmen några timmar om dagen för att senare lägga sig för ankar och bara vissa dagar komma iland blir båten det enda viktiga. Den än, tillsammans med vädret och kustlinjens utformning, ens enda värld. Det blir litet och tryggt. Samtidigt väldigt mycket tid att göra inget ting på. Tid för olika funderingar att bubbla upp till ytan. På ett sätt var det väldigt skönt att komma till en hamn och en stad igen, för att, så som är så vanligt för oss ibland lite för stressade och rädda människor, gömma tankarna bakom grejer som måste göras och människor som man träffas och pratar med. Någon gång skulle jag vilja korsa ett hav bara för att få uppleva det där på riktigt, inte kunna fly från tankarna och sanningen som vi alla bär inom oss men som ibland är så svår att våga lyssna på.

Efter den här veckan av lugn, rytm, fridfullhet blev besöket till ett shoppingcenter en otroligt påfrestande, kallsvettig, ångestladdad upplevelse. Det var för mycket intryck på samma gång! Nu är jag kanske till att börja med inte den tjejen i värden som tycker om shopping allra mest, och det var inte mer kaotiskt där än det brukar vara på liknande ställen. Men det var mycket tuffare än jag på något vis hade kunnat föreställa mig! Kanske behövde jag bara lite tid att vänja mig tillbaka.

Eftersom vi nu befann oss i en stad, med människor som eventuellt kunde bli ny bekantskaper lyckades Emmie fixa en hemmafest hos fyra engelska killar och två gulliga hundar. Efter att ha pysslat om Aela, handlat och stuvat precis hela dagen duschade vi, drog på oss finaste kläderna, la på lite smink. (Verkligen inte varje dag ombord en båt där duscharna utan några större problem kan skilja en vecka emellan). Vi begav oss, kom dit, lite sent. Det dröjde inte länge innan vi delade historier och jag måste säga att allt var riktigt riktigt lyckat! Trevliga människor som tar dagen som den kommer och gärna träffar nytt folk. Vi kände oss välkomna och jag är ganska säker på att de uppskattade vårt sällskap. Emmies metod att bjuda in sig själv (och resten av besättningen) och föreslå festkväll gick hem väl den här gången också. När ölen nästan var slut tog vi oss in mot den delen av stan där studenterna festade. Nu hade visserligen studenterna lämnat universitetet för sommaren, men det var ett trevligt ställe ändå. Nattklubben hette Cuba, men spelade helt vanlig klubbmusik. Dansgolvet var inte jättefantastiskt men det var trevligt häng vid sidan av.

Morgonen efter mådde vi som vi förtjänade. Vi samlade ihop oss och det sista inhandlats, bla toapapper, en lite mindre tryckkokare. Vatten fylldes på och gummibåten, Dolly Parton, surrades på fördäck. Vi kunde ge oss av. Sofia lyckades på något halvt magiskt sätt få två fryspizzor av en båtgranne, men lyckades senare också sätta eld på ena pizzan. Det blev en bränd, halvfärdig pizza till lunch och en god, ordentligt gräddad pizza medan vi gick it ur hamninloppet och lämnande Plymouth bakom oss. Plymouth ligger riktigt skyddad i en stor naturlig hamn och är kantad av marinor och engelska flottan har idag någon typ av verksamhet där.
Med pizzan i magen var tanken att vi skulle ta oss i ett svep mot Iles of Scilly. När kvällen trängde sig på var alla så trötta att vi bestämde oss för att kasta ankar. Ytterligare en fin vik längs Englands södra kust! Vaknade upp till en fantastiskt fin sommarmorgon och det blev till och med ett morgondopp. Vattnet var kallt men solen värmde. Vi kastade loss och gick strax över två timmar för att senare vänta in tidvattnet och som av en slump hittade vi en riktigt mysig sandstrand. Vi rodde iland och njöt av strand och sol så som de flesta njuter av solen när den har varit sällsynt.

Nu är vi på väg mot Scillyöarna, som ska vara ytterligare en bit av England som lovar vackra omgivningar. Med vad vi sett hittills tror jag inte vi kommer bli besvikna!

Hörs snart!

/Emma

4 reaktion på “Civilisationen i Plymouth”

  1. Tack för en lika toppenblogg. Så duktig du är på att skriva. Härlig och uppfriskande text. Jag läste direkt jag fick mejl om ett nytt inlägg. Ta väl hand om er nu. Prata med varandra ostället för att grubbla. De andra har säkert samma tankar. Nyttig resa.

    Kram på er från Halmstad
    Michael

  2. Klokt val att köpa en extra gasolflaska. OK det blir alltid extrakostnader men denna kommer ni att ha nytta av under era kommande långa överfarter. Håller med Michael om att det alltid är bra och trevliga inlägg från er. Mellanbrorsan Peter med familj är just nu i Lagos, Portugal på semester. Kan vara ett bra stopp på er färd eftersom han säger att det är mycket vackert där. Skicka mig gärna ett mail om ni vill ha mera info.
    Jens med familj i Phuket.

  3. Vad fint du skriver Emma!. Härligt att få läsa om det som händer med er på både utsidan och insidan under er resa. Du är en riktig berättartalang.

    Ha en fortsatt fin resa allesammans.
    / Evelina

  4. Jättekul läsning. Läste högt för Birgitta och vi skrattade båda till köpet av tryckkokare.
    Segla lugnt

Kommentera