Taggarkiv: segling

Jungfruresan

Då har jag gjort det, jag har tagit min första resa med en segelbåt. Jag har seglat, kan jag kalla mig seglare nu? Folk kallar mig galen, dum i huvudet och modig. Det finns en app som heter Meetup (nej det har ingenting med dejting att göra) som man kan träffa likasinnade människor genom ett event. Till exempel så finns det folk som klättrar i berg och om de ska åka och klättra så kan de få med sig andra klättrare. Så jag blev medlem i en seglingsgrupp, det fanns dock inga event men det skrev en man till mig privat som hade en båt och som behövde någon att segla med. Jag gjorde precis samma sak som när Emmie berättade om denna resan, jag kastade mig blint in i skiten.

IMG-20140921-WA0006Så förra lördagen tog jag och Annelie (eftersom hon inte lät mig åka själv) tunnelbanan upp till City Island där Alan hade sin båt. Vi kliver ombord och Alan kastar oss 4 fendrar och säger knyt på de här. Jag och Annelie kollar på varandra med uttrycket: kan man knyta en rosett? Efter många fina visningar av halvslag så satt det 4 fendrar på babordssida. Alan är den mest pedagogiska människan jag någonsin träffat så vi hissa segel, jibbade, kryssade hade quiz om termer och vad man skulle göra om någon ramlade över bord. Det var stålande väder tills det inte var det längre och vi fick några droppar regn på oss och vinden blåste upp. Vi fick en ordentlig lutning ett tag och Annelie blev ombedd att sätta på sig flytvästen och hålla i sig, hon var nämligen lite rädd. Men värre än så blev det inte och 7 timmar senare gick vi i hamn med extremt trötta ben och huvuden. Men vi kände oss som seglingsproffs.
 
 
IMG-20140921-WA0005Jag kunde inte hålla mig borta så när det skriver en annan man till mig och frågar om jag vill med ut nu i söndags kunde jag inte säga nej. Denna gången tog jag med mig Lisa. Vi kom iväg ganska sent men det var fantastiskt väder och väldigt annorlunda segling mot förra gången. Första gången var mer som en lektion med quiz hit och termer dit. Denna gången fanns det tid över till att njuta. Självklart pratade vi segling också och allt vad termer heter men det var inte hela grejen. Det gjorde inget om man sa rep istället för tamp. Vi fick segla med driften ett litet tag för att vinden var för svag men nu är det ett till segel jag kan hissa och sänka.

 

Jag hoppas på att jag ska få chansen att segla i lite hårdare vindar innan det är dags att ta upp alla båtar. Men en sak är säker jag har gjort ett helt fantastiskt bra beslut om att segla jorden runt.

TJOOOHO / Seglar’n

Skarp övning i kända farvatten

När syskonen är återförenade i Värmland och har en gemensam ledig dag är segling en självklarhet. Vi vaknade dock upp till inte allt ett för roligt väder. Men efter regn kommer solsken! Därför väntande vi in eftermiddagen, som gav oss uppehåll och fina vindar. Vi siktade mot ”öppet vatten” och den friska vinden gav en schysst speed. Det gungade på rätt bra, och något vi inte fått rutin på än är sjöstuvning. Lätt att glömma när man är ivrig på att få komma ut ur hamn! Det smällde på nere i salongen när saker for fram och tillbaka. När jag gick ner för att koka kaffe upptäckte jag olyckan nr 1: Yes Diskmedel. En flaska som var full förut var nu tömd på två tredjedelar av sitt innehåll. Det hade ju kunnat varit värre, det blev ju iallafall rent. Men jag kan bekräfta att YES diskmedel är drygt. Bänken, täcket, durken och lejdaren ville inte sluta löddra. Och jag som försökte stå på ett ben och pumpa vatten kunde knappt hålla balansen i den gungande sjön.

Dagens lärdom 1: Sjövstuva ordentligt innan avfärd.

Pinsamt nog tror jag att jag blev lite sjösjuk. Med 1,5 meters vågor på Vänern… När vi kommit en bit skymtade vi oväder, så vi vände tillbaka mot hamn igen. Vi hann komma en bra bit, till hemmaplan bakom Söa innan vattnet började krusa. Och fort gick det sen! Ner med genuan, vinden ökade då vi träffades av ”Vänerns ökända squalls”. På plattläns mellan prickarna förbi grundet blev det orolig. Vinden började även vrida sig och en gipp i över 15 ms är inte att rekommendera, så ett snabbt beslut togs: Vända båten och ta ner seglet. Detta skedde dock i trång passage och när motorn inte startade (backventilen på bränslesystemet skulle Timoty bytt för flera månader sedan) var katastrofen ett faktum. Båten dundrade i full fart mot det vita skummet som skulle föreställa ett skär med en fart på 8 knop med endast revad stor. Med spöregnet i ansiktet och en kaptensmössa fattigare så fick vi bukt på kursen med knappa två meter från det välkända grundet och klarade oss utan en smäll och så även utan en gipp. Vi tog skydd på Söa, något omskakade.

Dagens lärdom 2: Starta motorn innan vi behöver den.

Dagens lärdom 3: Man är inte hemma förens man är i hamn.

Sju komma nittiofyra knop

Hej! Jag har haft fullt upp med avsluta mitt kandidatarbete de senaste veckorna så att jag har totalt glömt bort att dela med mig av mitt senaste äventyr! Men jag antar att ni kommer få vänja er vid att inläggen kommer bli fördröja. Dock lovar vi att lägga på ett kol och täta glappen inläggen emellan.

Jag anlände till Karlstad med tåget en torsdagseftermiddag. Efter lite grill snackade jag och brorsan och kom på en plan. Inte riktigt en så tidigt fredagsmorgon var det äntligen dags för min första långfärd. Vi skulle sova borta en natt. Vi svängde förbi affären för att inhandla födan, vilken bestod av konserver. Vi tänkte att det var dags att börja prova. Väl i hamnen hade klockan redan hunnit blivit 11, och första hindret nådde oss. Vi var inblåsa i vår egen hemmahamn. Vinden stod i precis helt fel riktning. Det tog oss en timme att komma ut.

Men så fort vi hissat segla bar det iväg med en väldigt fart. Trots att det inte blåste mer än 8 sekundmeter lyckades vi i motvind nå 7.94 knop. Det kändes stort. Efter några timmar började vi närma oss Liljedahl, och i samband med det kurrade magen på ordentligt. Dags för första konservprovningen! Jag gick agera kock och prova den nya spisen. Det blev gulaschsoppa. Den var klar på 5 minuter och får 4 av fem toasters. Mums! Och ugnen får beröm som klara av att parera lutningen utan att spilla en endaste droppe.

Vinden ville dock spela oss ett spratt. Vi drabbades av stiltje, och följt av nån slag rundgångsvind. Planen var ju att komma långt bort på lång tid men vinden förde oss tillbaka mot Hammarö igen.

Efter nio timmars segeltur förtöjde vi skutan på Söa. Ett desperat försök att tända en brasa innan solen gick ner resulterar i flamberade bananer med bränd choklad. Svingött.

På återseende! /Emmie