Med stjärnfall, breeze i rumpan och stadsutsikt

Vi klarade Biscaya med bravur, vi anlände till hamnen i A Coruna och gick i land för första gången på 93 timmar. Vi kissade på en fin toalett, checkade wifi snabbt och sen poppade vi champagnen. Skål för första milstolpen, nu går vi och lägger oss.

IMG_8847

Jag vet inte varför men jag hade fått för mig att hamnen 1 sjömil in var mycket bättre än den vi låg i. Den vi låg i var ganska omysig, och lite lite längre ifrån allt. Och efter lite googlande, gav jag så många anledningar till varför vi skulle byta så jag tror de tröttnade och vi kastade loss. När vi kommer in i den nya marinan så ser vi en stor svensk flagg på en båt, och en ledig plats precis bredvid, ja vi är ju inte blyga och det var inte svårt att välja plats den gången. Och om vi är glada att vi hamnade just där, vi träffade Conny och Carina på Ultimo och fick reda på att de var på väg runt jorden precis som oss, på samma tidsplan och allt. Vi bjöd in oss själva på husesyn och tvätten i båten fick vänta några timmar till. Vi gick till en tvätteria med världens snabbaste wifi och tre stora tvättmaskiner som vi fyllde till toppen. Sedan klädde vi in hela båten med tvätt och det kom glatt förbi massa gubbar och skrattade åt oss.

IMG_8865

Jag och Emmie gick och shoppade och råkade köpa lite för mycket grejer, men allt var på Rebajas, vilket är rea på spanska så vi var värda det. Det blev en fin shopping dag och vi insåg att det går nog att köpa lite lycka ibland i rätt mängd till rätt pris, för om vi var stolta över vår fångst. A Coruna var fint, lite nergånget ibland men efter tre-fyra nätter var vi redo att dra igen. Vi avslutade sista kvällen hos våra vänner Vivarel som också hittat till hamnen, de som vi träffade på midsommar bland annat. Vi gick och handlade och fixade lite, tiden sprang iväg och vi beslutade oss med att 2 sjömil var nog och vi ankrade precis utanför hamnen.

 

_S7A8862

 

Vi ser ännu en svenskflagg i ankarviken åker självklart förbi för att hälsa på Janne på Indigo. Janne är en ensamseglare som seglat från Sverige och ska också ta sig över Atlanten i November. Vi utbytte Biscaya historier över någon öl och pratade om båtlivet. Sen var han så snäll och lånade ut sin Jolle då Dolly Parton låg långt nerpackat och solen var på väg ner. Vi tog jollen in till land för att spana in en grotta som vi sett på vägen in. Vi ser att vägen till grottan är igenom lite snårig stig, till en början bara ormbunkar. Tur tänker jag och Emmie och kollar på varandra, vi hade ju inte son tur med buskarna sist i England. Men när vi kommit lite längre så förvandlas ormbunkarna till taggbuskar, aj, aj, aj hörs runt om när vi försöker att undvika taggarna på väg till grottan. Tillslut omvandlas taggarna till berg och vi kan klättra ner till öppningen. En ganska stor grotta, men en snabb titt då solen hade gått över horisonten. Vi klättrar upp igen, och jag och Emmie bestämmer oss där och då för att bli bergsklättrare, vart kan man gå en kurs? Hur mycket kostar klättningsutrustning? Det lär ju finnas sjukt med berg framöver? FAN VI MÅSTE GÖRA DET! Tillbaka genom taggbuskarna och väl framme på en bänk, blöta på ryggen av svett och blodiga på bena så kör vi tillbaka till Aela som ligger och väntar på oss med sina mjuka kojar.

_S7A8853

Vi ger oss av i tid för att ta oss runt till en Ria, som är en spansk vik. Vi hittar en mysig Ria och bestämmer oss för en stranddag, den första på hela resan. Det är varmt i luften, men bara runt 25 grader kanske så inte outhärdligt. Vattnet är kallt, så att ligga i och bada var inte att tänka på. Men det var skönt att få sig en sån där riktig solsemester dag. Vi tog tag i den spanska seden på riktigt och slängde av bikinitopparna för första gången, vilket resulterade i lite småbrända bröst.

_S7A8909

Vidare till nästa Ria, men först en snabb fotografering. Vi vill ju ha lite bilder på båten med segel uppe. Så Emma och Timoty droppar av oss i Dolly Parton utanför marinan och åker iväg. De hissar segel och seglar runt oss, Emmie skriker på VHF:en att de ska skota seglen lite snyggare, de ser skeva ut på bilden. Väl på båten igen börjar vi  fint med att segla, men någon stänger som vanligt av vinden, och inte ens spinnakern gick att segla med. Delfiner kommer och leker runt båten, vilket börjar bli vardagsmat för oss ombord. I nästa Ria så ligger vi i två nätter, Ultimo och Vivarel kommer också in och ankrar i viken. När Vivarel kommer in så bjuder vi över dem på en ankardram och kladdkaka som var lite misslyckad. Men det coolaste var att när Jollen körde över vattnet på natten så lös det under den som en pimpad raggarbil av mareld.

_S7A8732

På dagen så upptäcker vi Carminas, vilket var en rätt så sliten liten by. Massor med färgglada hus, sen en blandning med hus utan tak bredvid lite nyare mer vårdade hus. Vi hittar ett bibliotek med en dator och med 8 minuter var försöker vi svara på lite email och kolla facebook och sådana nödvändigheter. På kvällen har vi blivit bjudna på middag hos Vivarel, så vid 7 kommer Ultimo och hämtar oss och vi åker över tillsammans. Mycket god middag, mycket båtsnack och mycket skratt. Vi åker hem vid midnatt då alla ska bege sig tidigt nästa morgon till nästa Ria 40 distans bort. Jag inviger utedasset här och är numera frälst. Jag sitter och skiter där över kanten och från ingenstans så ser jag ett stjärnfall på himmelen. Det är då inte varje toalett om erbjuder stjärnfall, en luftig breeze i rumpan och stadens ljus som utsikt.

_S7A8620

Sist iväg som vanlig seglar vi till nästa Ria. Som vanligt så börjar det fint med vind och slutar med att någon stänger av den. Muros är Rian vi alltid kommer minnas som badrian, det hade blivit varmt i vattnet. Det första vi gör när vi kommer dit är att ankra om tre gånger och sen slänga oss i vattnet. Vi alla behövde svalka oss, jag som är lite rädd för fiskar såg dock till att någon hoppade i först. Sen åkte vi in och kollade in staden, vi hittade en datamus med fel sladd som vi köpte då vi trodde att alla musar (möss?) hade USB nu förtiden. Massvis med gamla byggnader och hus. Sen blev det för varmt och det var dags för ännu ett dopp.

_S7A8628

Det började blåsa upp framåt kvällen och vi sitter i sittbrunn och njuter av att vi äntligen kan avnjuta den kvällstid också då vindarna faktiskt är varma. Sedan ser vi att det börjar bli lite oroligt längre bort i ankarviken. Båtar börjar dragga otroligt fort och flera av båtarna åker in och lägger sig i hamnen istället innan en olycka kan hända. Vi som ligger längst in i viken kontroll backar vårt ankare ännu en gång och inser, jepp vi sitter som berget! Jag och Emmie ser en chickflick innan vi kan somna in till ljudet av vind i masttoppen.

_S7A8848

Vi vaknar, badar, inser att det är så varmt att nu kan vi faktiskt ligga i vattnet länge. Emma har dykskola med mig. Det är dock lite problematiskt då vi har endast två ställen att dyka ifrån. Nr 1: Jollen vilket är väldigt instabilt men nära vattenytan. Nr 2: Båten vilket är stabilt men långt ifrån vatten ytan. Vi börjar med jollen, sittandes, sen på knä, sen ståendes. Klarade det med bravur om jag får säga det själv. Sen väl uppe på båten blir det läskigt, det är högt. Jag dyker fint ner men nära vattenytan så blir jag rädd och vänder upp förtidigt och smack! Magplask! Några försök senare och massor med vatten i halsen så ger jag upp. Jag lär mig nog tillslut ändå. Vi käkar lunch sen är det dags för mig och Emmie att bli lite rena, vi schamponerar oss, tvålar in oss. Ligger och flyter runt i vattnet och försöker få ut schampot med två bröst i vädret. Det ser nog väldigt kul ut för de kanoter som råkade paddla förbi oss just då. Men vad gör man inte för att bli lite fräsch.

_S7A8887

Vi åker in till land när vi insett att det är helt vindstilla och den skit som flutit fram till båten kommer inte att blåsa bort. Vi handlar lite till middagen men råkar gå förbi Ultimo på vägen tillbaka som erbjuder oss en kall Smålands. Vi hade nog tackat ja till en kall vadsomhelst i denna hetta men just en Smålands är ju lyx! Och sedan blev vi introducerade till SOS, skumpa och snittar, tillsammans med Vivarels. Eftermiddagen blev kväll ännu en gång, och det var väldigt trevligt. Inte riktigt lika trevligt att kliva upp 06:30 dagen efter och inse att solen inte ens gått upp än. Men det var värt det, frukost i soluppgången innan avfärd mot nästa Ria. Ria de Vigo, där värmen slog till på riktigt. 39 grader, strömproblem, motorproblem och gratis hemkörning på mat. Men vart är stranden när man behöver den?

IMG_8976

/ En lite lätt överhettad Sofia som älskar Siesta.

2 reaktion på “Med stjärnfall, breeze i rumpan och stadsutsikt”

  1. Tackar för ett trevligt reportage. Ni verkar att ha kul i varje fall.

Kommentera