32812919633_b678da3429_h

Jamaica, Kuba och Bahamas

Hej! Det var länge sen nu. Antingen har ni glömt bort oss, eller så väntar ni med spänning på berättelsen om den mytomspunna kapsejsningen. Jag är ledsen att göra er besvikna, för i det här inlägget kommer jag ta vid där vi slutade historien förra gången. Vi har ju inte delat med oss om våra äventyr på Jamaica, Kuba och Bahamas!

Jamaica… Rastafaris hemland. Dit anlände vi en sen kväll i februari, men det var inte riktigt lika kallt som en sen kväll i februari hemma i Sverige. Lukten av land var återigen påtaglig efter 5 dygn till havs. Det luktade skog, rök och grönska. Vi hissade karantänflaggan och fick besök av läkare, tulltjänstemännen och en bunt papper att fylla i. I ett av papprena skulle vi skriva upp alla alkoholhaltiga drycker vi hade ombord. Oj. Det hade fallit sig som så att vi handlat mycket mer än vi druckit insåg vi när listan innehåll något i stil med 15 liter starksprit, 20 liter vin och x antal liter öl. Inte för att det medförde något problem, men ändå. Nog var det väl dags för fest snart?!

33498113711_30318dbfd9_z

 

Jag försöker minnas om vi gjorde något anmärkningsvärt på Jamaica, men det var rätt lungt. Någon av oss var lite sjuk. Här låg vi i marina och hade lyxen att duscha varje dag. Bredvid oss låg powercaten Doodlebug med ett riktigt trevligt par från USA som vi blev kompisar med. Vi hyrde bil för att hitta ett vattenfall, men där alla vattenfall låg enligt kartan var istället en vatten- eller nöjespark. Det var en ganska trevlig väg men inte jättespännande destinationer. Det mest spännande på denna tripp var dock att det var första gången vi hyrde bil i vänstertrafik och därför satt ratten också på fel sida. Förutom sidobackspegeln vi körde på på en parkerad bil gjorde Timoty ett jättebra jobb bakom ratten. Folk var i allmänhet ganska på och jag fann inte riktigt nog ro. Jamaica gjorde inte jätteintryck på mig, men däremot var nästa destination desto mer intressant!

33471124182_97fc6a05ec_h 33627614775_a7e73dc355_h 33586508266_67b5e8b4f7_h

Det finns ändå en liten anledning till att vara på sin vakt när man seglar in i Kuba. Här vill läkaren ha mutor, det finns hårda restriktioner vart man får segla och ankra och man vet inte riktigt vem man ska lita på. Utanför staden Santiago de Cuba fanns en marina där man kunde checka in, där fick vi ankra hos vänta på vidare instruktioner. Efter första dagens byråkrati fick vi lov att gå i land och betala massa pengar för turistvisum. Det finns så mycket märkligt och intressant med Kuba att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Wifi, som vi trots begränsade möjligheter ändå haft hyfsat tillgång till på övriga karibiska öar limiterades för oss något brutalt här. Allmänhetens kubaner fick inte själva tillgång till wifi förrän så sent som 2015. Åtkomsten till detta finns i diverse parker i storstäderna och man fick under begränsade öppettider köpa en skrapkod på ett papperskort för att logga in. Denna räcker 1 timme. Dessa såldes även på gatan övriga tider för dubbla priser av smarta kubaner som extraknäck. På dessa torg var alltså satt alla nergrävda i sina smartphones för att kolla facebook, videochatta och checka väder eller vad man nu vill.

33497662951_28a57b523b_h 33470409632_82ad2a177f_h

Kubaner som jobbar för staten tjänar 100 kr i månaden, och det räcker inte så långt i våra mått mätt. Men att åka buss kostar 6 öre, en pizzaslize 1 kr och 6 stycken glassar 7,50. Landet kryllar av gamla fina bilar och de flesta många använder dem till att köra taxi. Vi blev vänner med en kubansk familj som bjöd oss på middag. De får inte vistas i marinan eller besöka vår båt så lagade vi pizza åt dem i deras lilla hus.

32784652854_7d1dcca7d2_h

En dag när vi satt och nördade oss på wifi-torget kom en tjej fram till oss som vi sett i hamnen och frågade om vi inte skulle med och ta en bärs. Vi hade ganska lösa planer för dagen så vi hängde såklart på. Meri (från Slovenien) som var i vår ålder seglade med hennes kille Manu och kompis Christoph (både från Frankrike) i en 40-någonting fots segelbåt Paprika som de köpt på Martinique. En öl blev fem mojitos och när vi kom på att vi faktiskt åkte in till stan för att käka blev vi inbjudna till Paprika på käk, för Meri hade gjort storkok och de hade massa mat över. Förutom en jättegod långkoksgryta med ris hade de mängder med rom ombord. Det som börjat med en öl på stan blev sedan en hejdundrans fest som pågick från sju på kvällen till sju på morgon på segelbåten Paprika där vi bjöd in halva marinan. De som planerade att lämna morgonen efter blev ett dygn sena, men vad gör väl det? Som alltid sorgligt att säga hejdå till nyfunna vänner, men vi hoppas att få se dom i Nya Zeeland i höst!

32813767693_cf7ef826c7_h

Inte långt därefter, på färjan på vägen hem från en annan wifi-session i stan möter vi två till nya kompisar i vår ålder! Hannah och Marvin från Tyskland som seglade runt med Hannahs pappa i karibien några månader. Hanna hade med sin tvärflöjt och ett häfte med sånger och ackord, så jag tog med gitarren i land. Ensamma på en bar satt vi fem och skrålande och hade det extremt trevligt. När vi svängde förbi våra kubanska vänner på vägen hem vill de självklart höra någonting när gitarren var med, så jag och Fia körde vårt ess “Utan dina andetag” med Kent. Trots att de inte förstod ett ord grät de en skvätt. Hannah och Marvin följde med oss till ett gammalt fort som vi seglat förbi påväg in i bukten. Vi hade några riktigt härliga dagar tillsammans innan vi återigen var tvungen att vinka adjö.

33470207982_d3f6c93465_o 33243818990_52e54019b0_h 32784764934_29d7f1453a_h

Någonstans här fyllde Timoty 25, vilket var såklart skulle firas på bästa sätt! Vi bjöd in alla våra kompisar i hamnen på fest. Samtidigt hade våra kubanska vänner viskat till oss andra att vi skulle ta med Timoty och komma förbi hemma hos dom runt åttatiden, vilket vi inte fick berätta för honom. Vi var således lite dubbelbokade. Med tårta, rom och cigarrer, the Cuban way of course, började kalaset i marinan med ballonger och ståhej. Klockan rann iväg och vi fick lämna Timotys egna kalas när de andra firade vidare, för att besöka vår kubanska vänner. När vi kom fram hade de dukat upp en kalasmiddag med långkokt get med en massa tillbehör och mitt på bordet stod en mastodont rosa kubansk tårta. Det bjöds på rom och en vi hade en riktig trevlig kväll.

IMG_20170325_130537_263

33470872512_2a725f58b4_h

När vi hade legat på Kuba ett tag hade vi upptäckt att det var två saker som fläckade ner båten. Dels var det gula fläckar i plasten däck som var svåra att tvätta bort. Vi fick reda på att det berodde på cementfabriken som låg alldeles utanför byn i viken. Det gav öven de närboende en retsam hosta. När vinden vände och kom från andra hållet, seglade aska ner över däck. Inte överdrivet mycket, men ändå märkbart. Det, fick vi reda på, kom från ett krematorium. Hmm.. Kändes lite underlig. Tills slut vare i vilket fall som helst dags från att lämna Kuba. Vår plan var att segla upp till Miami där jag och Fia skulle vinka av Timoty och fortsätta landvägen. Men ni vet, det går inte alltid som man tänkt sig. Samma dag som vi skulle åka kom på att vi borde kolla upp det där med visum till USA en gång till. Vi hade ansök om ESTA så som man gör när man flyger dit, men efter vår dubbelcheckning insåg vi att det fungerar ju inte alls när man kommer i egen båt. Så.. Det som krävdes var ett B-visa som stämplades i passet. Det kunde man endast få på en ambassad INNAN man entrar amerikansk vatten, alltså inget vi kunde ansöka om på plats. Det finns en ambassad i Havanna på Kuba, 10 timmars tågresa bort. Bara det att väntiden för visumansökan var 90 dagar. Det hade vi inte riktigt tid med. Näst närmaste ambassad fanns i Nassau, Bahamas. Den hade dock 100% nedslag. Det mest rimliga, enkla och ekonomiska alternativet för oss blev därför att segla till Bahamas, betala 3000 spänn i turistvisum och sen fick jag och Fia flyga därifrån till Miami istället. Timoty får besöka USA någon annan gång.

33470803842_e6011a6026_h

Vi segla ut från viken och vidare längst Kubas kust med sikte mot Bahamas. Officererna hade lämnat ett papper till oss med regler angående en plats vi skulle passera på vägen. Vi skulle segla förbi det ökända fängelset Guantanamo Bay. Restriktionerna var hårda. Håll ett avstånd på minst 6 nautiska mil utanför bukten. Annars kommer amerikanerna och tar oss. Så vi följde kust, men en stor fin cirkelbåge bort från land när vi närmade oss. Ovädret syntes i fjärran medan vi passerade i höjd med Guantanamo. Ute hos oss var himlen klar. Vi kunde inte höra åskan med vi såg ut blixtarna sköts som spjut från skyn, rakt ner över Guantanamo Bay. Lite nästan lite för stagat för att vara sant, men tro mig. Det ilande även genom kroppen.

kuba

Blåsväder nådde även oss när vi angjort Inagua Island, Bahamas. Det var liten, liten rektangulär pool till hamn när man fick ligga längst väggar som var högre än oss när vi stod på däck. Lite kluriga att ta sig upp och ner. Vågorna dundrade rakt in poolen och det tjöt i linorna som skavdes mot både däck och betongkaj och sten. Det ryckte och slet och vi kände oss inte ett dugg trygga. När kustbevakningen kom ner för att se så deras båt låg kvar hjälpte de oss att kasta loss, för det var omöljigt att ligga kvar där. Vi ankrade mot hamnkaptens vilja mitt i den lilla poolen, och OBOY vad lungt att skönt det blev när Aela fick flyta med i vågorna och vindens riktigt, istället för att kämpa emot naturens krafter. Annars kan de sluka en hel.

Bahamas var annars lungt och skönt, gohäng med locals och fantastiskt vatten. Vi stannade på några små öar innan vi siktade mot huvudstaden Nassau. För att ta oss dit seglade vi över Great Bahama Bank, vilken var en upplevelse i sig. Strålande sol, turkost vatten över sandbotten som lång mer än 3-10 meter under kölen. Dessutom, utan land i sikte. Det var en fröjd. Kändes som att vi segla i en stor pool.

33470856772_52d9418ffb_h

Väl i Nassau hade vi business att göra. Som till exempel handla resväskor och packa. Inte det lättaste av uppgifter. Vilse i ghettot träffade vi två sköna lokalbor som gav oss skjuts till en affär och sedan tog oss med ut på en kväll på stan. Vi fick äta deras nationalrätt conch (den där snäckan man kan höra vågor i), dricka någon skum inhemsk drink, strosa runt på marknad och spela biljard i gettot. Riktigt sköna grabbar!

33627363305_c8d68521e8_h

IMG_20170328_130144_261

Med över 7000 nautiska mil i bagaget och minst lika många minnen rikare var det dags för mig och Sofia att mönstra av S/Y Aela och säga hejdå till vår ädle kapten.  Efter 11 månader till sjöss kändes det minst sagt vemodigt att kliva i land. Det här resan har varit obeskrivlig och jag vet inte hur jag ska sammanfatta det. Jag har lärt mig så mycket på så många olika plan och det är något som kommer ligga mig varmt om hjärtat under resten av mitt liv. Men som tur är, slutade inte äventyret där. För att nämna någonting denna resa har lärt mig är det är ingenting är omöjligt. Det enda som står mellan dig och dina drömmar är du, och vi är alla kapabla till så mycket mer än vad vi själva förstår. Tack för att ni har följt oss och stöttat oss, det har varit ett sant nöje att dela med sig av våra historier.

PS: Missa inte fortsättningen, när Timoty berättar om vad som hände efter Bahamas. Ska inte dröja 6 månader, vi lovar! DS.

2 reaktion på “Jamaica, Kuba och Bahamas”

  1. hej! det är så mysigt att läsa om era eskapader! tycker ni ska trycka upp en liten bok om era äventyr

  2. Instämmer med föregående; En bok hade varit kul att läsa. Har följt ert äventyr sen starten och det har varit givande!

Kommentera