Så långt borta fast ändå så nära

Nej jag ska inte med på festen, jag ska hem och ha möte!

I lördags, klockan 21:30 samlas vi på Skype. Det var egentligen det första mötet där alla tre var närvarande i realtid. När vi alla tre befinner oss på så spridda platser med så spridda liv så var det den enda tid som passat oss på flera veckor. Ena stunden känns ett år så långt bort, andra stunden känns det som ett år är alldeles för kort för att hinna med all planering och alla förberedelser.

Det blir liksom ganska svårt att greppa vad vi egentligen ska göra. Ena sekunden är det bara en liten grej, som en semester. Fast när man tänker efter är det hela livet som vänds upp och ner. Fast på ett bra sätt. En helt ny livstil. Ett nytt liv.

När man fastnar i flyttlådor och förbannar sig över att bilen går sönder och känner för många smulor av hopplöshet i vardagen är det lätt att glömma bort vad vi har att se fram emot. Då får man försöka att stanna upp och tänka – du är snart där, fortsätt. Som H. Hellström skulle sagt. Sedan kan man titta på den här alldeles underbara kortfilmsdokumentären. Då känns allt plötslig mycket bättre igen.

Twenty Eight Feet: life on a little wooden boat from kevinAfraser on Vimeo.

Kommentera