Kategoriarkiv: Styrmans historier

Lägesrapport

Att resan blev tvungen att skjutas fram förde med sig ett par konsekvenser. Jag kan ändå med handen på hjärtat säga att det känns helt okej, förutom just att det är tråkigt att få mattan undanryck under fötterna när man står i dörröppningen som vetter ut mot Narnina. Som alltid så har ting med en skugga även en ljusare sida, och vill minnas att Timoty beskrev en rad om fördelarna i ett tidigare inlägg och här får ni en liten rapport om läget. 

Tak över huvudet i blandad terräng 

Med uppsagda lägenheter behövdes åtgärd vidtas i frågan om boende och vi har alla tre på sätt och vis tagit stegen närmare vad som komma skall.

Kapten beslutade sig för att gå all in och bosatte sig i båten. Allt eftersom kylan krupit närmare har båten täckts, isolerats och värmts upp av både elelement och dieselvärme. Jag är där och hälsar på minst en gång i veckan och måste säga att det är supermysigt, varmt och skönt!

imageimageimage

Sofia har tagit sig till sommarstaden Grebbestad. När jag hälsar på drömmer vi bort mot havet och horisonten och super in havsluften och doften av salt och hummer.

Jag själv bor tillsammans med min kära mor i en stuga i skogen utanför stan med vänern utanför dörren. Avsaknaden av bekvämligheter som wifi, dusch och vattentoalett vägs upp av lugnet, naturen, utsikten och den triggande utmaningen att bo lite mer primitivt än vanligt.

Något skulle att seglas på havet

Jag försökte dämpa min segelabstinens genom att mönstra ostindiefararen Götheborg under två veckor när vi egentligen skulle ha dragit iväg. Etappen jag seglade gick från Varberg till Bremerhaven i Tyskland med 10 dagar till sjöss utan stopp. Det var förståeligt nog inte alls effektivt som motgift utan gav mig snarare ytterligare beroenden som tjärdoftande hamparep, riggklättering och 3-fika. Trots detta vill jag understryka att det var väl värt, att min höjdrädsla är botad och att jag hade en fantastisk resa med fantastiska människor i ett fantastiskt skepp. Ja, bland det bästa jag någonsin gjort hittills. Hoppas vi ses igen i framtiden!

image

 

Med ett välkalibrerat sikte mot målet

Extra tid ger extra möjligter till extra förberedelser. Egentligen kan man väl aldrig vara nog förberedd och skulle därmed aldrig heller bli redo för något man aldrig har gjort förut. För min egen del förbereder jag mig genom att plugga fartygsbefäl klass 8 och ligger i hårdträning – både av fysisk och mental karaktär.

Timoty ser dagligen över och fixar båten ännu mer och har tagit kanalintyg. Vi alla plöjer böcker om hårt väder, gruppdynamik ombord och vilka fiskar vi kan fånga på Atlanten. Förra veckan lades Timoty förresten under kniven för den efterlängtade operationen. Allt gick bra!! Så fort axeln har läkt ihop är det bara att träna upp den för att bli fit for fight innan vi far. Med det sagt satsar vi allt inför nya avresedatumet – söndagen den 8 maj 2016. Hoppas att eventuell is har släppt tills dess och att ni kommer och vinkar av oss!

image

På tal om ingenting sägs det förresten att tio kramar om dagen gör oss lyckligare. Det om något är bannemig värt att pröva! Glad jul och så vidare, ta hand om er och krama varandra! //Kram Emmie 

Turn around, bright eyes

Nu börjar turbulensen kring avfärdsflytten finna sig till ro och jag ska passa på att dela med mig av ett inlägg jag skrev men aldrig postade förra veckan.  

Helgen 12-14/6 var det dags för båtklubbens årliga eskadertur och självklart deltog vi. Det skulle även bli segelpremiär för oss i år.

Något sena drog vi ut till Söa på fredagskvällen för att möta upp det glada gänget. Där tävlade vi om den ärofyllda titeln Årets vattenmästare. Ingen av oss var mästerlig nog för något pris, förmodligen för att vi tog ut segern i förskott när vi diskuterade vart i båten pokalen skulle placeras… Efter lite grillad körv, ett par öl och fem feta myggbett i pannan bjöd vi in våra båtgrannar ner till oss.

Nu har vi testat båtens festkapacitet vrålandes till Bonnie Tylers Total eclipse of the heart. Summering: Högtalarna spelar godomligt bra och skutan slukar 9 pers utan bekymmer. Kölsvinet ska också få en eloge för att han kyler ölen så bra.

2015-06-12 21.45.51
Njuter av körv, bärs och Skoghalls Manhattan i solnedgången

Mycket skulle invigas denna helg, inte minst dynorna. Vi sov som små barn, mycket gott. När vi vaknade låg alla båtar kvar på bryggan, skönt tänkte vi och gjorde iordning en brakfrukost. Vi hann knappt stoppa skeden i gröten innan alla båtar helt plötsligt gled ut från bryggan. Startskottet mot Liljedal hade gått, och vi var sist igen.

Nåvål, mañana mañana. Vi kom iväg till slut, äntligen premiär för våra omsydda segel. Vi fick upp trasorna och trots den klena vinden segla ikapp och förbi en viss oceanis 343 i full kareta. Den segern fick vi njuta av i en alldeles för kort stund, för vinden mojnade och vi blev förbipasserade igen. Med lite hjälp av järngenuan Hjalmar kom vi iallafall fram, åter sist.

Här kommer vi i full fart!
DSC_0245
Och vi närmar oss..
DSC_0258
Kapten blickar nöjt över situationen
Uppgivna med nedtagen segel.
Slut på det roliga.

Helgen största (enda?) vinst drog vi hem i dragkampen! Kvällen bjöd också på grillning och sjörövarhistorier. Både stämningen och ölen var extremt god trots spöregn.

DSC_0289

Det blåste dåligt även på söndagen. När alla styrde sina skepp mot hemmahamnen igen tog vi oss vidare. Vi hade planerat ytterligare seglingsträning. Det blev dock inte lika lyckat som vi hoppats. När vi närmare oss Hammarö sydspets hade någon jävel återigen stängt av vinden. Regnet och solen slogs om uppmärksamheten medan vågorna rullade på egen hand – utan vind. Vi fick iallafall se en fin regnbåge och istället för Kristinehamn kom vi till sättersholmarna. Det är ett trevligt ställe.  Vi gick på promenad runt ön, plockade skärp, drömde oss bort mot horisonten och grillade bullens i pinnbröd. Innan vi gick och la oss kollade vi väderleksrapporten med drömska blickar. ”Kan vi inte få lite vind imorgon iallafall?”.

2015-06-14 18.35.52
Enda båten på hela sättersholmarna
2015-06-14 19.31.03
Uh vad vänern är oändligt stor
2015-06-14 19.30.50
Miljökämpen saves the day

Måndagmorgon. Upp och hoppa, nu ska vi segla! Ser hyffsat ut. Vi la en rutt runt Jäverön och såg vita gäss utanför sunden. YESSSSS! Vi blev dock lite lurade av vinden som dansade runt oss som råttor runt matbordet när katten är borta. Vi blev omkörda av både båtbuss och en 6-meters segelbåt några gånger om.

Eftersom vi inte fick nog av dessa dagar till sjöss la vi till i inre hamn och för att bo i båten några dagar till. Och vet ni vad? SOFIA, vår tredje besättningsmedlem kom hem på tisdagskvällen! För att fira hennes första möte med båten tog vi ett ärovarv i hamnen och imorgon åker vi ut på 5 dagars-tur runt det åttonde världshavet, Vänern.

Vi ses på sjön!

We can take it to the end of the line /Emmie Tyler
 
2015-06-15 21.47.00
Karlstad gästhamn
Back to the future: Alanten andra gången, på väg hem igen – 2018-05-27 18:53

Sådan son, sådan far

Det finns många tillfällen att använda uttrycket sådan far, sådan son om farsan och brorsan. Förra veckan var det dock dags att vända på steken. Sådan son, sådan far. Pappa Björn och sambon Lotta har skaffat segelbåt!! De hittade pärlan, en Beneteau Oceanis Clipper 343, på Öckerö utanför Göteborg och självklart var jag inte sen att bjuda in mig själv på hemseglatsen.

Jag slängde mig på tåget mot Trollhättan i fredags efter jobbet iklädd min nya seglarjacka och ett flin från öra till öra. Äntligen båtsäsong!!! Extrem taggad på segling och strålande sol som vädersajterna lovat. Båtägarna hade åkt tidigare på dagen för att påbörja turen och jag skulle hoppa på någonstans längs kanal.

2015-05-09 12.10.26

För er som inte är brukar vara på sjön, ska  jag berätta en hemlighet. Sjön har en egen tidzon. Eller snarare tidsdimension. Klockorna som vi till vardags kallar klockor fungerar inte som dom ska och den går heller aldrig rätt.  Med det sagt, förstår ni att det var svårt för att lista ut vilken tid Björn och Lotta skulle vara vart. Efter 2 timmars stros i Trollhättan tog jag en buss till Lilla Edet dit jag kom fram lagom till mörkret lags sig. Väl nere vid slussarna gick jag vilse i den svarta natten.  Till slut fick jag syn på lanternorna och efter några om och med kunde de plocka upp mig på ett kolsvart kaj. En underbar känsla att trött och kall få krya ner i den superfräscha båten med vattnet kluckandes mot skrovet.

2015-05-09 12.53.27

Lördag morgon bjöd på sol i några timmar iallafall. Vi var helt ensamma i alla sex slussarna, som vi slussade i som riktiga proffs.

vänernVäntan på broöppningar och slussar sinkade ner oss, och vi kom inte ut i Vänern vid Vänersborg förrän runt 18-tiden. Eftersom vi hade en bit hem siktade vi på att komma så långt som möjligt innan vi tog kvällen. Lika snopet som vanligt kom mörkret även denna afton. Men nog var natten extra svart den här gången..?

naven_spiken

Vi tog sikte på Navens fyr med Spiken som mål. En gästhamn vi känner till, men vägen dit är desto klurigare, en lång och trång farled (se bild ovan). Sa jag att plottern inte fungerade förresten? Kapten bakom ratten med sjökort i mobilen talade om för oss på varsin sida båten var och vad vi skulle söka efter. I snöglopp och utan vantar letade jag febrilt med ficklampan efter sjömärkenas reflexer. Sjukt spännande med nattnavigering som tog oss ända fram till hamn, där vi somnade ännu skönare än föregående kväll.
Det här med frisk luft sägs vara bra för kropp, själ, hud och ja ni vet allt. Men när jag tittade mig i spegeln på söndagsmorgonen kan man tro motsatsen. Svullen och knallröd i hela ansiktet. Väderbiten? Ja, du kommer inte närmare naturlig botox än så här.

2015-05-10 21.00.55

Efter en go frukost hissade vi segel och korsade Vänern med härlig lutning. Moln och regn höll oss sällskap ända tills det så småningom var dags att ta ner segla igen. Humöret var dock på topp ändå, och att glida in i hemmahamn med gassade sol var ett perfekt avslut.

Nu har jag värmt upp slussarna inför kommande äventyr, när vi tar samma väg i motsatt riktning i augusti. Tusan tack för att jag fick hänga på, och lycka till med nya båten! Kan knappt bärga mig tills jag får komma ut på vatten igen!!

 

/Självinbjudna gasten

Skarp övning i kända farvatten

När syskonen är återförenade i Värmland och har en gemensam ledig dag är segling en självklarhet. Vi vaknade dock upp till inte allt ett för roligt väder. Men efter regn kommer solsken! Därför väntande vi in eftermiddagen, som gav oss uppehåll och fina vindar. Vi siktade mot ”öppet vatten” och den friska vinden gav en schysst speed. Det gungade på rätt bra, och något vi inte fått rutin på än är sjöstuvning. Lätt att glömma när man är ivrig på att få komma ut ur hamn! Det smällde på nere i salongen när saker for fram och tillbaka. När jag gick ner för att koka kaffe upptäckte jag olyckan nr 1: Yes Diskmedel. En flaska som var full förut var nu tömd på två tredjedelar av sitt innehåll. Det hade ju kunnat varit värre, det blev ju iallafall rent. Men jag kan bekräfta att YES diskmedel är drygt. Bänken, täcket, durken och lejdaren ville inte sluta löddra. Och jag som försökte stå på ett ben och pumpa vatten kunde knappt hålla balansen i den gungande sjön.

Dagens lärdom 1: Sjövstuva ordentligt innan avfärd.

Pinsamt nog tror jag att jag blev lite sjösjuk. Med 1,5 meters vågor på Vänern… När vi kommit en bit skymtade vi oväder, så vi vände tillbaka mot hamn igen. Vi hann komma en bra bit, till hemmaplan bakom Söa innan vattnet började krusa. Och fort gick det sen! Ner med genuan, vinden ökade då vi träffades av ”Vänerns ökända squalls”. På plattläns mellan prickarna förbi grundet blev det orolig. Vinden började även vrida sig och en gipp i över 15 ms är inte att rekommendera, så ett snabbt beslut togs: Vända båten och ta ner seglet. Detta skedde dock i trång passage och när motorn inte startade (backventilen på bränslesystemet skulle Timoty bytt för flera månader sedan) var katastrofen ett faktum. Båten dundrade i full fart mot det vita skummet som skulle föreställa ett skär med en fart på 8 knop med endast revad stor. Med spöregnet i ansiktet och en kaptensmössa fattigare så fick vi bukt på kursen med knappa två meter från det välkända grundet och klarade oss utan en smäll och så även utan en gipp. Vi tog skydd på Söa, något omskakade.

Dagens lärdom 2: Starta motorn innan vi behöver den.

Dagens lärdom 3: Man är inte hemma förens man är i hamn.

Sju komma nittiofyra knop

Hej! Jag har haft fullt upp med avsluta mitt kandidatarbete de senaste veckorna så att jag har totalt glömt bort att dela med mig av mitt senaste äventyr! Men jag antar att ni kommer få vänja er vid att inläggen kommer bli fördröja. Dock lovar vi att lägga på ett kol och täta glappen inläggen emellan.

Jag anlände till Karlstad med tåget en torsdagseftermiddag. Efter lite grill snackade jag och brorsan och kom på en plan. Inte riktigt en så tidigt fredagsmorgon var det äntligen dags för min första långfärd. Vi skulle sova borta en natt. Vi svängde förbi affären för att inhandla födan, vilken bestod av konserver. Vi tänkte att det var dags att börja prova. Väl i hamnen hade klockan redan hunnit blivit 11, och första hindret nådde oss. Vi var inblåsa i vår egen hemmahamn. Vinden stod i precis helt fel riktning. Det tog oss en timme att komma ut.

Men så fort vi hissat segla bar det iväg med en väldigt fart. Trots att det inte blåste mer än 8 sekundmeter lyckades vi i motvind nå 7.94 knop. Det kändes stort. Efter några timmar började vi närma oss Liljedahl, och i samband med det kurrade magen på ordentligt. Dags för första konservprovningen! Jag gick agera kock och prova den nya spisen. Det blev gulaschsoppa. Den var klar på 5 minuter och får 4 av fem toasters. Mums! Och ugnen får beröm som klara av att parera lutningen utan att spilla en endaste droppe.

Vinden ville dock spela oss ett spratt. Vi drabbades av stiltje, och följt av nån slag rundgångsvind. Planen var ju att komma långt bort på lång tid men vinden förde oss tillbaka mot Hammarö igen.

Efter nio timmars segeltur förtöjde vi skutan på Söa. Ett desperat försök att tända en brasa innan solen gick ner resulterar i flamberade bananer med bränd choklad. Svingött.

På återseende! /Emmie