Kategoriarkiv: Segling

Vad gör ni om dagarna?

Atlanten behandlar oss troligtvis väldigt väl. Strålande sol, 7 meter per sekund och blankvatten, garanterat. Vi varit på seglande fot i drygt sex månader och befinner oss just nu mitt ute på Atlanten. Men vad gör vi egentligen om dagarna? Jag ska försöka sätta fingret på det genom att dela upp vårt äventyrliga liv i tre delar. När vi ligger i hamn, för ankar eller är ute på havet.

I hamn. När vi ligger i hamn vill vi gärna utforska stället vi är på. Eftersom vi har en tight budget gör vi det oftast tills fots och håller oss till sevärdheter som inte kostar pengar. Ibland unnar vi oss att hyra bil och åker runt på sightseeing. Gärna upp i bergen, det är kul. I perioder så tränar vi, löpning, styrka eller yoga. Det är i hamnar vi träffar andra härliga människor. Det är väldigt enkelt att ta kontakt med andra seglare, men säger bara ”Hej vart är ni påväg?” så kan konversationen rulla iväg i timmar. Vi använder också Tinder för att träffa folk, vilket har många gånger visat sig fungera oerhört bra. Seglarkulturen är extremt trevlig och vänlig. Man hejar alltid på sina båtgrannar som man möter på bryggan och småpratar gärna med tanterna utanför duscharna. Alla är vänliga och hjälps åt. Vi äter sällan på restaurang, men det händer att vi tar några öl och går ut och festar med nyfunna vänner. Att dricka öl i sittbrunn, hos oss eller hos våra vänner, är annars något vi gör ganska ofta. Ränna runt på stan och fixa saker till båten måste vi passa på att göra när vi är i någon större stad eller shoppa något vi behöver. Och såsom att tvätta, handla mat och andra nödvändigheter såklart.

IMG_2344_S7A9743 _S7A9325 _S7A9107

För ankar. Till skillnad mot att ligga i hamn är livet för ankar mycket mer avslappnande. Om vi ligger i en ankarvik utanför en storstad så kan det hända att vi åker in med Dolly titt som tätt, annars finns det inte så mycket att göra i land. För ankar gungar det ibland, ibland inte. Är det varmt kan vi bada i timmar, läsa böcker, snorkla, mecka med båten, pyssla, spela spel, spela gitarr, fundera på vad vi ska äta, baka och ro runt i cirklar. Det händer även att vi har middagsbjudning eller ror över till en annan kompisbåt i närheten för lite skvaller och gott sällskap.

Instagram IMG_2245

Under segling. När vi seglar har vi ett strikt schema. En person har kökstjänst under dagen, de andra delar upp dagen i olika vaktpass. Vanligtvis tre timmarspass. När man har vakt så ser man till att segelsättningen ser fungerar bra, att vi håller kurs och håller utkik. Innan näste man tar över har de en överlämning där de stämmer av läget. Kocken kliver av sitt kökspass efter middagen och är med på nattvakterna. Det är alltid någon vaken dygnet runt när vi är ute till havs. Vad vi gör när vi har frivakt, det vill säga när vi inte har vakt beror på hur mycket det gungar. Ibland är det bara 100% fokus på att hålla sig upprätt. Annars läser vi böcker, spejar efter delfiner och valar, tränar, har seriösa diskussioner om högst relevanta samtalsämnen. På nattvakterna brukar vi lyssna på poddar och spana på stjärnhimlen och marelden. Det finns mycket tid för att tänka och det känns inte alls trångt ombord som man kan tro, snarare tvärtom. Vyerna är näst intill oändliga och det är de som sätter gränserna.

_S7A8659 _S7A8556

Vi ska leva leva livet! /Emmie

Jag kan vara Lasse

Nu har det gått sådär lång tid igen sen sist, men hej kul att ni fortfarande är intresserade. Dagarna bara springer iväg här på Kanarieöarna och vi ligger nu och guppar i en ankarvik utanför Los Christianos på Teneriffa. Vi ska bege oss till vår sista Kanarieö efter lunchen för att förbereda det allra sista inför överfarten. Vi har cirkus sju saker kvar att fixa, den viktigaste av dem är att tvätta då både jag och Emmie fick inhandla nya underkläder för att slippa vända ut-och-in på dem.

_S7A0531

Så för att backa bandet så lämnade vi Las palmas med sådär ingen vind i sikte och åkte söder ut mot Pasito Blanco där vi tillbringade en vecka medans Björn och Lotta kom på besök. Vi passade på att fixa lite på vår väldigt långa lista, gick på öken tur och hamnade på den välkända nudiststranden i Playa de Ingles, åt gott med våra gäster. Vi försökte snorkla på vår strand i hamnen då vi hade googlat och det sa att det var bra snorkling där, men det var så grumligt att vi inte såg ett skit. Jag hälsade på Madde, Collin och Björn som också var här på semester och hade en fantastiskt härlig dag! En dag bestämde vi oss även att slå klackarna i taket och testa Playa de Ingles nattliv, det gick ju bra vi dansade halva natten lång. Så efter en ganska slapp, varmt och rolig vecka med fint besök så vaknar jag upp med hög feber och extremt tjock hals. Vi som bestämt att vi ska nattsegla till Teneriffa. Björn kommer ner på ett sista avsked och vi övertalar han att segla med oss en bit. Jag som går på alla piller jag kunde hitta kan ändå inte röra mig ur min koj som är lika blöt som om jag hade kissat på mig i den. Så Emmie och Timoty tar natten själva och vi får mestadels gå för motor även denna natt då vinden snurrar, kan inte bestämma om den ska blåsa 0 m/s eller 10 m/s och ingenting är konstant.

_S7A0458

Vi kommer fram till Santa Cruz på natten och kan efter det. Emmie och Timoty fixar saker de följande dagarna medens jag fokuserar all min energi på att bli frisk, genom att se på film och sova. De skäller på mig då jag försöker laga mat och diska men vad ska man göra. Efter tre dagar ser jag ljuset i tunneln och sen är jag frisk. Emmie och Timoty hade sprungit in i två Australiensare i hamnen som skulle segla till Karibien men som låg i en hamn längre norr ut. De hade sett oss på Tinder och visste därför vilka vi var. Så en kväll när jag och Emmie sitter på den obligatoriska innan sängen Wifi:en så ser jag en av dem på Tinder, matchar och så visar det sig att de ska åka dagen efter. Synd säger vi, vi som tänkte bjuda över er på en öl, och vips så var det bestämt, att klockan var typ midnatt och vi var i pyjamas spelar väl ingen roll de kom över och vi hade en jävligt trevlig kväll. Vi hoppas på att se dem på Atlanten även om chansen är extremt liten för det.

_S7A0536

Sen bestämde sig i sista sekund Timoty för att åka hem i några dagar, bokade flyg och flög hem dagen efter, och i samma veva så bestämde sig Rasmus, Emmies kollega för att boka en biljett och komma hit. Så vi hade lite besättningsbyte. Jag och Emmie var ensamma i en dag och bestämde oss för att vara riktigt tjejiga, vi åkte till shopping centrumet och shoppade, fikade och gjorde saker tjejer gör innan vi skulle hämta upp Rasmus på färjan. Dagen efter så storhandlade vi, det blev tre överfulla kundvagnar och nästan 500 Euro, men nu har vi nog mat så att vi klarar oss. Vi blev dock lite besvikna på att konservutbudet var dåligt och även så bön utbudet så vi får hoppas att vi har så vi klarar oss ändå.

_S7A0562

Sen så träffade vi en till båt Avontuur, ett seglande lastfartyg med många härliga snubbar på. Vi hängde med dem varje dag och vi vet fortfarande inte om de kom över för att de gillade oss så mycket eller för att låna vårt kort till duscharna. Vi festade med dem, hade de över på middag och spelade spel, många trevliga kvällar i sittbrunn och ute på barer. Det var lördag när vi bestämde oss för att att middag med Avontuur, vi vaknade av att hemkörnings snubbarna från mataffären knackade på skrovet och vi fick lasta in all mat i sittbrunn, men eftersom vi hade kommit hem klockan 6 dagen innan så var vi trötta och lite bakfulla så vi gick och la oss igen efter frukost. Vi påbörjade att ta bort etiketter och lägga allt i plastpåsar när vi ser stora svarta moln över bergen, helvete det kommer att börja regna! Vi får panik stuva undan allt, det vill säga slänga in allt i förpiken och ingenting i sin ordning så är det kaos och hela gången är full med kartonger. Det börjar spöregna och vi får vila lite innan de kommer över med middagen. Vi lagar en vegetarisk burrito och har det väldigt trevligt, vi måste sitta nere i salongen då det regnar lite ibland men vi kunde äta 7 stycken bekvämt här nere trotts att det var kaos överallt. Sen hade vi lite som ett öppet hus, det kom människor och hälsa på hela tiden och som mest var vi nog 12 stycken här nere. Sen var det dags att bege sig ut på stan igen och inte komma i säng förens vid 6.

_S7A0581

På Söndagen så kom Filip på kvällen, vår besättning som ska åka över Atlanten med oss. Lite förvirrade med tiden så missar vi att möta han på busshållplatsen, får lite panik och halvspringer och möter han, hur fan kunde vi vara så dumma? Ännu en sen kväll, då ögonen inte slöts förens klockan 4. Men upp och hoppa det var dags att hyra bil på Måndagen, vi hyrde en fin polo. Efter lite krångel eftersom jag råkat boka den på fel dag, det är inte lätt att boka bilar klockan 2 på natten. Men vi körde upp på Teide, Spaniens högsta berg och sen runt hela ön. Teneriffa är fantastiskt vackert och det var en bra dag, vi käkade på en lokal restaurang i en liten by och åt de godaste mackorna som hette Arepas. Eftersom både vi och Avontuur skulle lämna dagen efter så gick vi och letade efter dem men först hade de flyttat båten till andra sidan hamnen så efter att vi gått sådär 2 km och hoppat över 3 staket så kom vi fram till båten och så visade det sig att de var ute på stan. Vi gav upp och gick hem igen och jag och Emmie hoppade över ett extra staket så vi fick sju staket, låssades att det var gärdsgårdar och midsommar, tyvärr så saknade vi blommorna. Och efter bara en liten stund så började besättningen komma förbi oss och vi fick en sista kväll i sittbrunn. Förhoppningsvis så träffar vi dem igen i Martinique.

_S7A0571

Dagen efter så skulle vi segla till södra delen av Teneriffa men nu var det Emmies tur att vakna upp och vara sjuk. Så vi bestämde oss för att ligga kvar, då annars skulle jag vara den enda som kunde segla Aela och det är ju inte att föredra. Timoty kom tillbaka på kvällen och igår fick vi segla. Det var ganska hård vind och vi surfade i 14.2 knop på endast revad genua. De här två eller tre veckorna hur länge det nu blir har varit väldigt roliga, vi har träffat mycket nytt folk och Santa Cruz hamnen är nog en av våra favoriter hittills, många långseglare som ska över, de flesta i en ganska ung ålder. Inte för att vi inte gillar de äldre, vi älskar dom men det är kul med variation. Sen på Halloween så kom det några barn och gjorde Trick och Treat på båten och det var en kul upplevelse även om vi hade svårt att hitta något treat på båten.

_S7A0614 _S7A0594

Måste också berätta att på överfarten till La Gomera från Teneriffa var vi jävligt nära att köra på en VAL! Stor som ett hus! Jag och Filip sitter på däck och snackar om livet, helt plötsligt ställer sig Filip upp och skriker VAL! Jag slår på däck och ropar upp Emmie och Tompan. Sen så kommer han upp igen sådär 3 meter framför båten. En 10-15 meter lång varelse, jag skriker till Timoty att slå av gasen för vi kommer att kollidera med honom! Det var sjukt coolt men lite skrämmande också!

 

Vi hörs igen på andra sidan! / Soffipropp

Snabbvisit på Fuerte Ventura och underbemannade i Las Palmas

Jag sitter och skriver med lite vemod i hjärtat. Nej, det är inget allvarligt som har hänt egentligen. Vi har ju i och med våran nya livstil tagit ett litet steg från ett liv som präglats av materiella ting. Men.. jag kommer sörja dig, kära dator. Vilket ord som helst nu kan vara det sista jag skriver med dig. Egentligen övergav du mig för längesedan. Eller jag vet, det var mitt fel. Jag hade inte skyddad dig tillräckligt. Båten fick ta rejäla smällar i den hårda sjön på väg mot Helgoland och vattnet forsade in. Där låg du och blev mörbultat och blöt. I flera månader har du fått vila och jag har lånat Fias dator. Tills en dag när jag lyckades återuppliva dig. Med hjärt-och lugnräddningen och operationer har jag lyckats hålla dig vid liv några veckor till, men oxidationen har spridit sig till ställen som jag inte kommer åt.

20161014193355_img_2365.jpg

Oj förlåt, känslorna och tankarna sprang iväg. Åter till livet på svaj! När vi lämnade Lanzarote kastade vi ankar utanför staden Corralejo, på Fuerte Venturas norra kust. Vattnet var klart och temperaturen riktigt skön. Med snorkelutrustning låg vi i vattnet större delen av dagarna. Inte för att det var mycket att se under ytan, men det var kul att testa våra nya grejer. Timoty ska bli fridykare men sina meterlånga simfötter, så vi tränande på det. En kväll skulle jag och Fia in till byn och dricka öl. Från båten kunde vi se takterassen på Banana bar och vi rodde in med Dolly Parton. Snacka om entré! Det var ett riktigt soft ställe med skön publik. Det är mycket surfare som hänger här omkring, det blåser bra och det är säsong året runt.

IMG_9614

Timotys kompisar Simon och Beatrice som var på semester på Fuerte Ventura kom och hälsade på oss. De hade med sig fetaste godispåsen, sjukt gott med svensk lösgodis! Vi hängde på båten, badade, käkade lunch och hade väldans trevligt. Tusen tack för en superhärligt dag hörrni! När det var dags för oss att åka vidare mot Gran Canaria och Las Palmas vinkade de av oss på kajen. Kan tillägga att Timoty inte egentligen har besökt Fuerte Ventura. Han landsteg nämligen aldrig ön, utan spenderade all tid vi var där (hela två dygn) på båten. Så om någon frågar, kan ni avslöja att Timoty faktiskt aldrig har varit på Fuerte Ventura. Eller förresten! Han stötte iallafall i botten. Det kanske räknas? Första gången han drog på sig de där simfötterna, dök han ner och tog sats. Extremt taggad simmade han mot botten i full galosch. Han sträckte ut amarna framför huvudet, så exalterad för att lyckas stöta i botten att han slog i botten med händerna i sån väldig fart att han stukade lillfingret. Det blev blått och svullet och i flera dagar fick vi höra kaptenen gnälla över sitt arma finger.

_S7A0450

IMG_2353

Från Corralejo till Las Palmas fick en riktigt fin nattsegling. Vi började vid 15-tiden och kom fram prick klockan 09:00 morgon efter. Det gick undan med en snitthastighet på nästan 6 knop. Trafiken var lugn, förutom någon märkligt vi seglade förbi i natten. När jag klev på min vakt kl. 00.00 pekade Fia på någon som såg ut som en julgran där borta i horisonten. Massa lampor som lyste, men den var fortfarande lång borta. Vi siktade rakt nästan rakt på den med det var en och halv timme kvar tills vi skulle nå den så det var gott om tid. Med vindrodret påkopplade vajar man lite fram och tillbaka över kurslinjen. Enligt den lagda kursen skulle vi passera den om styrbord. Problem var att vinden inte tillät oss att gå mer babord. Vinden snurrade lite även den med för att jävlas. Det ledde till att om vilken håll jag än korrigerade kursen siktade vi rakt emot det där åbjäket. Visst, hade kunnat gå en jäkla omväg på fel sida om den men det var inte så lockande. Det slutade med att vi passerade den med 1,5 distans (cirka 2,8 km) till godo men det såg ut som ett smärre tivoli. Det var säkerligen en oljeplattform eller något. Det hände en annan spännade grej på min vakt efter det. Spännande är förresten en underdrift. JAG FICK SE DELFINER I MARLED! Ett av mina största förhoppningar på resan. Det var fantastiskt. Tänk er en kolsvart natt. Himlen är svart, havet är svart. Det glittrar till längs båten av marelden som störs av skrovet. Du kan se vågskummet lite här och var lysa upp av självlysande plankton. Rätt som det var lyser ett spjut upp sig under vattenytan. Som ett stjärnfall i havet. Ett plask bryter det monotona havsbruset. Ett till lysande klot sveper förbi. Och ett till. Man skulle kunna tro att de delfinerna hade pimpat sig med LED-belysning och att de fotograferades med lång slutartid. Jag stirrar ner i vattnet och ler, nästan skrattar och gråter, för mig själv. Äntligen. De många delfinerna gav mig en ordentlig show som varade säkert 15 minuter. Hallelujah, nu kan jag dö lycklig.

Lagom till frukost väcker Timoty mig när vi glider in i ankarviken i Las Palmas. På sidorna syns två stenpirar som skyddar varsin marina, en containerhamn bakom farleden och en massa höghus med en sandstrand framför. Vi kastar vårt ankarna innanför alla svajande båtar, närmast stranden. Här får vi ligga för ankar med tillgång till duschar och toaletter för 13 spänn natten. Rimligt ändå, men wifi är det snålt med.

20161013175551_IMG_2359

Sofia skulle flyga hem härifrån för en snabbt läkarbesök, så jag och Timoty har nu fått klara oss själva. I en hel vecka! Man kan ju undra hur det har gått egentligen… Det har faktiskt gått bra! Vi har umgåtts lite med Fredrik som hälsade på hans och systerns segelbåt Aase. En svart Colin Archer som de köpte på Skoghall för drygt två år sedan och seglade hit förra säsongen. Vi har också kollat på en hel säsong av serien Black Sails, sett fyra filmer, sprungit, druckit öl, tvättat kölsvinet, tagit av mögliga etiketter av ölflaskorna, diskat konserver, tätat pensionärsbågen, tankat bensin, pysslat armband och fått skjuts av en ryss i optimistjolle. En ganska händelserik vecka.

20161015195805_img_2373.jpg

Två av dessa händelser skulle jag vilja ge lite extra uppmärksamhet. En morgon när jag skulle ut och springa, klev jag upp i ottan och ut i sittbrunn i full löpmundering. Hello, hello följt av massa mummel, hör jag och ser en herre i optimistjolle med åror sitta och vinka. Han viftade på och sedan förstod jag att han ville ge mig skjuts till stranden. Jag berättade att jag skulle springa i en halvtimme och det var lika länge som han var iland så det passade perfekt. Jag hoppa i den lilla jollen och han började ro mot land. Det är inte långt till stranden, max 100 meter, men han hann berätta om vädret, vart i Ryssland han kom ifrån, vart han var påväg, en mordåtalad skeppare, undrade om vi verkligen fick plats med all mat om vi skulle vara fyra ombord över Atlanten, motvind i engelska kanalen, besök av franska kustbevakningen för att nämna några samtalsämnen. När han släppt av mig på Aela igen efter springturen återberättade jag för Timoty, och han undra hur sakta ryssen hade rott egentligen om hann han få ur sig allt det där. Ja, det gick lugn och behagligt iallafall.
Efter att ha spenderat hela veckan mer eller mindre själva på båten bestämde vi oss för att vi bannemig skulle se stan och träffa lite folk. Vi hällde i oss ett par öl i sittbrunn och tog dingen innan till marinan för att låsa fast den säkert. För att inte lämna något åt slumpen hade vi googlat fram vart man ska hänga i denna märkliga stad. Glada i hågen bar det iväg mot bargatan längs stranden på andra stan. Det var långt att gå och vi gick vilse. Inget wifi finns att hämta så vi kunde inte kolla kartan heller. Efter att ha konstaterat att stället som skulle vara THE place to be inte alls hade livemusik utomhus som vi hade läst och istället var i stuk med Soft bar på Skoghall började vi tappa hoppet. TIll slut hittade vi ett hipsterställe som ändå hade en del folk och en fullsatt unteserveringen. Vi köpte varsin öl och när det största bordet i mitten av uteserveringen blev ledigt slog vi oss ner. Nöjda med vår placering, för här kommer vi garanterat få sällskap. Ett skämt om att någon skulle komma och plocka alla stolarna och lämna oss ännu ensammare blev istället verklig. Där satt vi och sjöng för oss själva tills vi fick nog av misären och knatade hemåt istället. Vilken utkväll!

Vi kan nu konstatera att vi inte gillar Las Palmas särskilt mycket. Vi har längtat så mycket till Fia kom tillbaka så att vi kan åka vidare till nya destinationer med nya möjligeter. Med öppna armar och ett blodig jack i näsan (jag råkade springa in i en kakelvägg, det är farligt att långsegla) mötte vi henne på flygplatsen igår kväll och med sig hade hon kebabrullar från Ceylan. Vilken lycka! Vilken tjej! Nästa vecka får vi dessutom besök av ingen mindre än pappa Bear! Han har nog saknat sina skitungar.

Ta hand om er! /Emmie ”faceplantar’n” Nilsek

PS. Jag har efter att första stycke skrev lokaliserat det huvudsakliga felet i datorn och hoppas därför att lilla dattran kommer överleva ännu ett tag. Thank god, i love you!

Från Madeira till Lanzarote

Här sitter jag, ensam i Aela på Marina Lanzarote med en kopp ört-te. Vi dricker inte te så ofta längre för att det är så varmt, men nu blev jag plötsigt lite sugen. Sofia är på löprunda och Timoty jagar wifi någonstans.

Utanför Madeira finns en naturreservat bestående av ett par öar – Desertas Islands. Innan vi lämnade underbara Madeira sökte vi det tillstånd som krävs för att få ankra där. När vi anlände till Desertas Grande undrade vi först om vi kommit rätt. Det var bara en hög brant klippvägg, skiktad i olika nyanser av rött, orange och brunt. Närmare syntes att det fanns en liten landyta vid klippfoten, inte mer än 200 meter lång. Där låg ett litet hus, där öns ”Nature wardens” som sköter om ön och de forskare/biologer som för närvarande studerar djurlivet bor. Runt den lilla landplätten fanns en stig med informationsskyltar där vi kunde lära oss mer om öns sällsynta djurliv och natur.

30242812005_df7ccdbd20_h 30242812085_a742c826d3_h 29612126434_dc3904a193_h

Två saker fasinerade oss extra mycket med den här ön. Det första var den sällsynta sälen – Lobos Marinos på portugisiska, Monkseal på engelska. Finns 30-40 stycken på Desertas och några hundra i medelhavet. Det skulle vara ovanligt att se dessa varelser i ankarviken så vi hade inte några förväntningar på det. Men rätt som det var dök det upp en! Det var det sötaste vattendjuret jag sett. Den var stor, kanske 2 meter lång, med ett ansikte som en liten hund med långa ögonfransar och morrhår. Den gned sig mot båten och tittade oss i ögonen. Wow sa jag och Sofia, lyckliga som små barn på julafton.

_S7A0417 _S7A0419

Timoty missade just den här sälen (men fick se dem på längre avstånd) då han var upptagen med nästa facinerade grej. Han var på roddtur med Dolly Parton och kom tillbaka helt lyrisk. ”Hörrni!! Jag har hittat en grotta, vi måste åka dit!!”. Sagt och gjort. Det var som en lång gång med låg tak. Vi försäkrade oss om att tidvattnet var på väg ner så att vi inte skulle fastna där inne, men utrustade oss med kniv ifall vi skulle klämmas fast. Då hade vi kunnat skära hål i gummibåten och simmat ut. När vi kom fram till grottmynningen var den inte tillräckligt bred för att ro igenom. Som tur var låg berget så nära våra huvuden att vi kunde sträcka upp armarna och dra oss in. Vatten var kristallklart. Längre in lyste turkosblått vatten som skvallrade om att det fanns en öppning på andra sidan. Vågorna som dundrade in där framme skapade ett eko som lät som ett lejonvrål. På helspänn drog vi oss fram med våra händer längs taket, längre in i det mystiska spännande. Efter 20-30 meter öppnade grottan upp sig som en kupol. Ett hål i några meter upp längs ena väggen släppte in solen som en stor strålkastare. Det här kan vi kalla definitionen av en perfekt grotta. Vi var så överrumplade av denna hemliga, magiska plats som naturen skapat alldeles själv. Perfektion. Ett liten gång, för låg för att ta sig igenom ledde ut åt andra hållet. Vi vände åter samma väg som vi kom med tre stora leenden på läpparna. Wow.

IMG_2226 IMG_2232 IMG_2224

Det var lugna och sköna dagar med mycket bad på Desertas. Efter tjat om kanelbullar i två månader slog vi äntligen slag i saken och bakade sextiofem kanel- och vaniljbullar. Det tog ungefär en hel dag. Det var svettigt, barbröstat och det luktade sjukligt gott i hela ankarviken vill jag lova. Att ha färska, hembakade bullar på överseglingen till Kanarieöarna var guld värt.

IMG_2271

Ju längre vi kommer desto mer justerar vi vårt förhållande till tid och distanser. Drygt två dygn från Madeira till Kanarieöarna var väl ingen sträcka. Ibland skrattar vi åt oss själva när vi tänker på hur långt det kändes att segla från Hammarö till Djurö i Vänern. En sträcka på ca 30 sjömil som vi upplevde som en halv evighet. Att segla i flera dygn är en speciell känsla. Härligt, avslappnande. Trots att månen bara är halv lyser den upp en bred silverfärgad gata på den ojämna vattenytan. I horisonten I motsatt riktning skymtar lanternorna från ett lastfartyg. Vi är omringade av 3000 meters djup så långt ögat kan nå. Havet är högljutt och vinden stark. Bakgrundsbelysta moln döljer fläckvis den annars så klara stjärnhimlen. Som ett transparent skynke, nerstänkt med färg. Plötsligt välts färgburken ut över skynket och mörkret tar över. Ljusbringaren kämpar för att tränga sig igenom den tjocka massan, men lyckas inte riktigt. Fartyget passerar på behörigt avstånd i den mörka natten.

Enligt våra beräknar skulle vi nå Lanzarote på lördag förmiddag, med fina vindar gav oss en jävla fart så vi var framme fredag kväll. Våran pilotbok är från 2011 och likaså våra sjökort. Vi siktade mot Arrecife och där skulle en ny hamn enligt boken påbörjas lagom till boken trycktes. Det betydde att det fanns en ny hamn här, Marina Lanzarote, som inte fanns med i vår navigationsbok eller på våra sjökort. Det fanns också en rekommendation att inte gå in i den gamla hamnen under natten, därav planerade vi att anlända i dagsljus. Men, som sagt att det svårt att kontrollera vinden så där kom vi fram, precis när mörkret hade lagt sig. Det såg dock upplyst ut så vi tänkte att vi nog skulle klara detta, utan radar dessutom. Vi rundade upp en stor och välbelyskaj och siktade mellan gröna och röda sken. Seglena togs ned och Timoty styrde manuellt, middagen var precis klar. Rätt som det var dyker det upp en betongkaj ett tiotal meter framför oss, obelyst och inte mer en 1,5 meter över vattenytan. En snabb babordskir och vi undkom en total katastrof. Tur att vi inte hunnit kopplat autopilioten och slappnat av. Den låga, hemliga kajen var en förlängning till den gamla höga upplysta kajen. Den nya, ej upplysta kajen, fanns inte med i våra sjökort. Och inte heller gick den att se i mörkret. Efter en nästan-krock slog vi på radarn och tog oss in mellan prickarna utan problem, men med fullt fokus.

IMG_2304

Jag och Sofia hade planerat att ta dykcert på resan, åtminstonde innan vi lämnade Karibien. Eftersom vi hade lite tid att döda på Lanzarote och att det var det billigaste dykcentret vi hittade, bestämde vi oss för att det var dags. Vi åkte till doktorn och fick intyg, började intensivt plugga teorin online och försökte mentalt förbereda oss för att dyka i dagarna tre. Första dagen gick vi upp klockan 6, tog bussen, kom dit en timme för tidigt, somnade på en parkbänk, vaknade och insåg att vi var på fel ställe och kom därför lite för sent istället. Shit happens. Vi möttas av två supertrevliga dykinstruktören som skulle göra oss till dykproffs. Första dykdagen var intensiv men lärorikt. De tog oss direkt till havet, så vi slapp börja i en pool. Med bara oss två newbies och två instruktörer hade vi typ en var. Och tur var väl det. Det är inte så lätt som det ser ut att dyka. Innan vi fattat grejen med hur vi skulle göra oss ”tyngdlösa” skönk vi antingen som stenar eller flöt upp som korkar. När vi befann oss nere längst botten kunde jag rätt som det var flyta iväg och upp helt okontrollerat och Fia likaså fast åt andra hållet. Då fick instruktörerna jaga rätt på oss, ta tag i foten och dra ner oss på rätt köl igen. Det var som att ta hand om två ungar som kutar åt olika håll på Ikea. Andra grupper som dök på samma ställe kunde vara flera stycken elever per instruktör. Jag förstår fortfarande inte hur de kan klara av det. Övningen ger dock färdighet. När vi fått in snitsen kunde vi njuta av den magiska känslan att vara tyngdlös, styra sin flytkraft med andningen och uppleva undervattenslivet på 18 meters djup. En helt ny värld har öppnat sig för oss och våra vyer har vidgats med en ny dimension. Som nybakade undervattensambassadörer är vi riktigt taggade att få dyka i de exotiska vatten som vi har framför oss.

Processed with Snapseed.

IMG_9546

Vår underbara dykinstruktör Virginia fyllde år och bjöd med oss alla tre på födelsedagsfest. Klockan 10:00 en lördag samlades cirka 40 mer eller mindre karnevalklädda personer för att åka buss till norra Lanzarote, ta färjan över till ön Graciosas och därifrån åka iväg på en katamaran. En typsikt sån där turistbåt som stör skiten ur långfärdseglare i en annars fridfull ankarvik. Nu var vi alltså på andra sidan. Timoty skämdes lite men vi hade riktigt kul med bad, fri bar, tapas och sköna människor.

Processed with Snapseed.

IMG_9583

Med tanke på att Atlanten-överfarten börjar närma sig är det viktigt att båten fixas upp till topskick. En låååång lista på saker att göra hade skrivits och det var dags att sluta skjuta upp dem och börja jobba. Ett solskydd byggdes av en rullgardin från Ikea och en upphittad planka, ankarkättningen märktes ut, linor rengjordes, båten spolades av, vindrodret smörjdes och riggen inspekterades. När jag var uppe i masttoppen och letade efter skavanker gjorde jag en fasansfull upptäckt. Bågen som genua-och spinnarfallet var fasta i hade gått av och det går inte att byta den underifrån, upphissad i maststolen. Med andra ord skulle vi behöva ta ner masten för att kunna montera en ny. Och skulle inte en ny också gå sönder till slut under den hårda belastningen? En gemensam uppgiven suck gav sig i uttryck innan Timoty kom på en annan lösning. Vi fick en resvervdel levererad, kunde montera den utan att behöva ta ner hela skiten och hoppas att vi nu kan segla vidare utan problem.

IMG_2345 IMG_2342 IMG_2336 IMG_2315

Våra vänner på Ultimo som vi inte sett sedan Cascais kom in i marinan och vi bjöd dem på middag á la Aela. Det vill säga kylskåpsfri mat. Och er som undrar vad man nu kan hitta på utan kyl kan jag tala om att vi serverade hembakade tortillabröd med hummus och tomatsalsa till förätt, friterad potatis, sesampanerade kikärtsbiffar och ugnsrostad butternut-pumpa till huvudrätt samt kanelbullekladdbaka till efterrätt. Eftersom det var kanelbullens dag fuskade vi lite och köpte rikigt smör och riktigt grädde till efterrätten, men annars så var det alltså helt kylskåpsfritt. Med lite fantasi kommer man långt. Och det bästa av allt – våra gäster tog med iskall öl. Tusen tack för en riktigt trevlig kväll!

Fler vänner anlände till marinan och vi hann skvallra lite med segelbåtarna Bengt och Yasmine innan det var dags att bege oss vidare. Efter två veckor i samma marina är det skönt att röra på påkarna. Mot Fuerte Ventura!

/Emmie

Trippelplanka, Salsa och Berry Little

Vi kastade loss från Nazaré vid fem på eftermiddagen, vi hade fått nog. Mot en natt ute på det blå, då sparar vi både pengar och tid! Sova kan man väl lika gärna göra när vi rör oss mot en ny bättre plats som när man ligger still? Vi kommer ut utanför vågbrytarna, in i fiskebojs stimmen igen! Men vart är vinden? GRIB filernas utlovade 7m/s syntes inte till som vanligt, det var bleke. Tur att vi nyss tankat, det där med Windpowered är tyvärr inte alltid 100% sanning på kära Aela. Vi satte kurs mot Cascais, en fin förort till Lissabon som har en av de få ankar symbolerna på sjökortet. Solen går ner över horisonten, tyvärr bakom molnen så vi fick ingen spektakulär solnedgång. Marelden börjar lysa i vattnet. Jag delar min vakt med Rasmus då vi inte vill lämna han ensam uppe i mörkret. Det dyker upp en fiske boj sådär 50 cm ifrån mig på styrbord sida. De är helt omöjliga att se förens det är försent. Men natten är härlig, det är ganska varmt i luften, ja i alla fall med sjöställ och underställ på. Det är stjärnklart på himmelen, vågorna gungar oss framåt, motorn puttrar på. Vi känner vinden komma, den berömda landbrisen kommer ner från bergen. Vi ropar hej lite för tidigt som vanligt, krånglar upp spinnakerbommen för att få ut genuan så den inte slår, hissa segel nu jävlar ska vi segla. Det går bra, vi seglar i 5 knop, vår vakt är slut nu ska vi bara försöka sova i denna berg-och-dalbana. Gung åt babord, gung åt styrbord försöka lägga sig i en position så man inte rullar förmycket och inte spänner sig, bena åt olika håll armarna håller fast en. Det här går ju nästan. Efter sådär 2 timmar stänger någon av landbrisen och vi får sova till ljudet av motorn igen.

IMG_1800

Timoty får se det bästa på hela resan, delfiner i mareld. Han förklarar det som att det blir ljusstrålar efter delfinerna när de simmar runt båten. De lyser upp hela vattnet runt båten och hoppar upp och ner. De lekte runt båten i en kvart innan de blev uttråkade och simmade vidare till nästa lekstuga i havet. Vi kommer fram till Cascais vid 8 på morgonen, ankrar sover vidare i några timmar innan vi kliver upp och inser att vi har hamnat i Portugals semesterparadis. De 5 stränderna som vi kan se från båten är smockfulla med folk, det paddlas på SUPs, simmas i vattnet, och det är hur mycket båtar ankrade som helst. Vi är överlyckliga över att vi har kommit till värmen och är inte sena med att hoppa i det blågröna vattnet. Efter ganska mycket badande så ror vi in till staden. Vi svalkar oss lite på ett köpcentrum innan vi går till mataffären för att in handla lite nödvändigheter såsom glass. Vi käkar hamburgare i sittbrunn till middag och sen ser vi på ett avsnitt att Black Sails innan vi somnar in. Nästa dag så badar vi lite innan vi ger oss av till nästa ankar vik, bara några distans till mot Lissabon. Men vi vill inte åka dit riktigt än då vi vill ha fri tillgång till att bada. Vilket vi gör ungefär hela dagarna. Jag och Rasmus tar oss in till denna staden på kvällen för lite träning. Vet inte riktigt om jag kan kalla det för stad, det var mest en stor bilväg och inte så mycket mer. När vi ror in så surfar vi på vågorna med Dolly Parton och vi får upp en väldig fart.

_S7A9127

Nästa dag ger vi oss av till Lissabon på förmiddagen, först bara ett bad eller två för att svalka sig. Vi ser en hopp on hopp off båt-buss, en sån som ser ut som en buss men åker på vattnet. Emmie ska ta kort på den, men inser att hela båten tar kort på den topless brud på den svenska båten istället, hoppsan! Vi som tyckte att de var en sevärdhet tyckte visst samma sak om lilla Aela. Vi kom fram till Lissabon, gick in till staden och strosade runt lite, försökte hitta en bikini till Emmie och springskor till Tompen. Ingen lycka, men det var alldeles för varmt, så efter att ha sett det mesta vi tyckte var viktigt, så som en hiss, en kyrka och ännu några kyrkor så besökte vi en park. Vi är ju stort fan av parker, vi satte oss i skuggan och köpte 4 kalla öl. Emmie lyckas få fågelskit i huvudet då hon kom tillbaka efter en misslyckad upptäcktsfärd efter chips.

_S7A9244 _S7A9177Rasmus drar till sig massvis med blickar då han SKA klara att stå på händer i 10 sekunder, vilken han också gör efter ett antal försök. Sen så testar vi vår fantastiska trippelplanka, även den en succés efter några försök. När vi har lekt klart i parken så gick vi till ett ställe och käkade middag, en fin restaurang och fantastiskt god mat! Tack Britt-Louise för middagen! Sen var det bara att ta sig till hamnen igen och duscha, förfesta lite innan vi tog oss en Uber in till staden igen. Vi visste inte riktigt vart vi skulle men Uber chauffören som en stjärna var tog oss till en lång bargata där alla hängde. Här i Portugal dricker man nämligen sin öl på gatan, man köper den i en bar som nästan alla är typ tomma och sen ställer man sig utanför och socialiserar sig med varandra. Vi blev snabbt kompisar med Hawaii Potter, Star Wars, Falsetten och Falsettens mystiske bror. Hawaii Potter ville mest dansa, han bjöd upp Emmie till en Salsadans och eftersom vi aldrig får säga nej så dansade dom ut i natten. Emmie som saknar det där lilla en salsadansös ska ha, nämligen taktkänsla tyckte att det var väl inget märkvärdigare än bugg. En extremt rolig kväll avslutades vid 5 på morgonen och var ganska trötta dagen efter.

_S7A9269 _S7A9306

 

Rasmus sista dag var här och vi begav oss ut på staden igen för att hitta springskor till både Emmie och Tompen, samt en bikini till Emmie. Vi fann två av tre och var nöjda med livet. Jag och Berry Little som även Rasmus kallas gick till Time Out market och unnade oss en hamburgare innan vi begav oss hemåt nedför backarna en sista gång. Klockan ställdes på 05:00, Timpen kliver upp och gör frukost innan vi måste tacka Berry Little för hans tid här ombord. Det var verkligen fantastiskt att ha dig här Berry, vi fick massvis med ny positiv energi och en alldeles egen Berrys Atlantic Challenge. Du är välkommen tillbaka när du vill! Timpen slår på stort och går ut och springer, jag och Emmie sover vidare. Det är sjukt varmt så vi tvättar och sen kastar vi loss för att bege oss till Cascais igen, vi måste bada. Med medströmmen så gör vi 8 knop och är tillbaka på ett kick, bara ett snabbt stopp i en annan hamn och en båtbutik för lite bra att ha, vi måste reparera saker besök. När vi kommer in i ankarviken så ser vi Janne på Indigo ligga här och skrämmer honom lite med tutan. Han kommer över på en öl efter att vi har ankrat och bjuder över oss på middag kvällen efter, det tackar man ju inte nej till och absolut inte när det är min matdag!

_S7A9137 IMG_1809_S7A9148 _S7A9146

Jag och Emmie tar med oss våra två stora mustobagar för att bunkra då vi snart ska bege oss över till Madeira, en översegling på ungefär en vecka, eventuellt lite mer. Vi handlar en hel kundvagn med saker och inser att det kommer att bli lite tungt detta. Vi får köpa en liten vagn att spänna fast bagarna på, samt två stora kassar som vi får bära. Vi anropar Taxi Dolly Parton på VHF:en och kämpar oss ner till stranden med vår packning. Spring 10 meter, stanna, vila, spring 10 meter, stanna, vila och så höll vi på ända ner på stranden. Där fyllde vi Dolly Parton och undrade vart vi skulle få plats, men det gick bra att sitta med fötterna ut över kanten och köra i sådär en halv knop. När vi väl stuvat in sådär hälften så tog vi en träningspaus då jag och Emmie börjat med två 30 dagars Challenge, Emmie som har vart sjuk har 14 dagar att ta igen och jag och vart bakis och trött har 4 dagar att ta igen och vi hade ju en middagstid att passa. Så vi fick lämna kaos, träna på båten vilket är en liten utmaning då det inte finns något ställe man kan ligga raklång på. Sen körde vi över till Janne och hade en fantastiskt trevlig kväll.

 

/ Fiffmaster!