Kategoriarkiv: Högtider

Nytt år, paradisstränder och sköldpaddor!

Efter att ha kastat loss från Saint Anne tidigt på morgonen så Ankrade vi upp i Rodneys Bay runt 10. Det var en snabb segling med snittfart på 6.92 knop, och en helvetes massa kackel på radion. Jag tror efter många meddelanden att det var en båt som antingen höll på att sjunka eller hade i alla fall stora problem. Vi kastar i Dolly Parton det första vi gör och hämtar vår tillfälliga besättning som väntar i marinan. Victoria och Liza står fint och vinkar på kajen och ser förvånansvärt pigga ut efter nästan 48 timmars resande. Saint Lucia är precis som Martinique och Dominica en väldigt grön ö. Rodneys bay bjuder på en lång sandstrand med turkost vatten så våra gäster var nöjda. Nästa dag var dagen innan nyår, vi tog på oss hiking skorna, packade väskorna fulla med vatten och matsäck och gjorde oss beredda på en riktig hike. Vi skulle ta bussen ner till regnskogen var planen men när vi går in på marinan och ska fråga vart den går ifrån säger hon “No, I can not recommend the bus” vi kollar på varandra och tänker nej nej, vi försöker förklara att det gör inget om den tar tid men efter många om och men så ger vi upp och tar en hike nära marinan in i en nationalpark där det var ett gammalt fort. Vi går längst stranden och intill ligger det stora resort hotell men det är ju den snabbaste och finaste vägen så vi skiter i att vi kanske går mitt där folk ligger och solar och badar. Tillslut så kommer vi till en liten bäck, fan hur ska vi nu komma över? Vi tänkte att vi får väl gå igenom hotellet då till andra sidan på vägen men icke. Det kommer en snubbe och skriker bakom oss och säger att vi ska följa efter honom. Han tar oss till en båt och skjutsar oss de 30 meterna till andra sidan bäcken, man får tacka man får tacka!

 

_S7A1622_S7A1605

Efter att ha ätit upp vår matsäck och badat så går vi in i nationalparken, kanske inte riktigt vad vi tänkt oss när vi tänkte hika, då det inte riktigt fanns någon skog men utsikten från toppen av berget var extremt vacker och det var varmt och vi är otränade så bara biten upp till toppen var ansträngande nog för oss så vi gick ner igen och simmade lite på en extremt fin liten strand, sen tog vi en kall cola och wifi paus. På kvällen var det den obligatoriska fredagsfesten, de stängde av en gata i ett område bredvid Rodneys Bay och hela gatan fylldes med små ölstånd, grillar och massvis med folk. Musik dånade ur högtalarna och vissa tyckte att de skulle ha fri tillgång till våra rumpor när vi dansade, tack men nej tack. Det var en kul folkfest men eftersom vi är gamla och det var nyår dagen efter så tackade vi förr oss runt midnatt. På nyårs dagen så skulle vi ha lite kontorstid och sedan gå och handla medens Victoria och Liza låg på stranden, tyvärr så bestämde vädergudarna för att det skulle spöregns nästan hela förmiddagen så de fick ligga under ett parasoll på stranden, för de är ju ändå på semester då ska man ligga på stranden. Vi hann inte iväg till den bra mataffären då allting alltid tar för lång tid för oss men tillslut fick vi tag på lite kött och bacon till vår fina nyårs middag. Efter middagen åkte vi över till en Dansk båt på en drink innan vi drog vidare ner till stranden med alla andra folk innan tolvslaget. Det var massvis med fyrverkerier och Emmie och Timoty tyckte att en av dem slog ner i Aela, rusar ut med Dolly för att kolla så att allting var okej, och det var det som tur var.

_S7A1612IMG_2876

Vi styrde skutan mot Union Island och Grenadinerna, vi tänkte ta med dessa landkrabbor på en lång och fin segling på 20 timmar. De skulle få uppleva natten med alla stjärnor och mareld. Det gick väl ganska bra, jag tror att båda två lyckades att somna på deras nattvakter men som tur var så var de ju mest där för sällskap till oss och inte så mycket som vakt. Vi kom fram till Union Island på morgonen och här var vattnet ännu finare än i St Lucia, det var turkost, ankar viken var full med båtar och man såg kite drakar. Vi kom iland åt lite glass tog en sundowner i form av en mojito, ja vi var ju på semester. Vi träffade ett par trevliga Norrmän och Danskar och bjöd över dem till Aela på kvällen, vi gjorde vårt bästa att förstå varandra denna skandinaviska afton. Dagen efter kom Timotys gamla kollega Gunnar och hand son Erik och vi åkte med dem ut till Happy Island för att dricka lite Rumpunch i solnedgången. Och till vår förvåning så är det ett helt svenskt gäng ute på Happy Island redan, och det är inte mindre än självaste Arga Snickaren med familj och deras trevliga värdar Olle och Lillan som bor på sin båt här nere. Så vi satt där och hade det trevligt. Jag kan även berätta att Happy Island är en ö som Jante har byggt av snäckskal, den började ta form 2002 och sedan dess har han byggt ut den mer och mer och nu så bor han där och har en bar. Så det finns några få sätt att komma dit, med jollen, simma eller kita. Det finns även en extremt duktig kitare här och gärna visar upp sig för gästerna på happy island och kan i rätt vind hoppa över hela ön! Han fyllde Dolly med sina tricks men det gjorde ingenting för det var väldigt underhållande. Efter Happy Island så åkte vi över till Gunnar och Erik för mer Rumpunch. När klockan slog 10 så trodde vi att den var minst 3 på natten och vi skulle ju upp och åka till Tobago Kays så vi tackade för oss och åkte de 10 meter till vår båt och la oss.

IMG_2976 _S7A1715 _S7A1814 _S7A1738

Tobago Kays är en national park som består av massor med små öar som har stora rev runt sig. Här kan du se botten på sådär 30 meters djup och det är hem till många sköldpaddor. Det är lite av man skulle kunna kalla paradiset, det är obebott och helt fantastiskt. Massor med segelbåtar och rolig snorkling. Vi fick sällskap av Gunnar och Erik och bjöd dem på middag på kvällen efter att vi snorklat med sköldpaddorna och en rocka. Vi tillbringade tre dagar här med att ligga på stranden och läsa, snorkla, gå på Timpans slack line och bara må gött. Sedan tog vi ett litet dags stopp på väg tillbaka till Union Island på Palm Island vilket är en Ö som någon köpt och byggt en resort på. Vill du bo på den så får du betala den lilla summan av sådär 43000 kr per person och vecka. Dyrt tyckte vi men stranden ska vara en av de finaste i Karibien och vi blev inte besvikna, det var varmt då vi låg i lä så vi tillbringade nästan en hel dag med att göra vatten konster innan vi åkte tillbaka till Union Island för middag och glass.

_S7A1849 _S7A1806 _S7A1899 IMG_2963

Sen var det dags för Victoria och Lisas sista dag med oss, vi åt avskeds middag på en resturang efter en dag med sol och bad på båten. Sen var det fullmåne partaj på kite baren så vi tog oss en liten för drink på en liten bar med liveband. Dom spelade på något som såg ut som en förstorad annans-konserv, en förstorad majs-konserv och den sista konserven var lite oklar. Det var väldigt skön karibisk reggae musik. Sen gick vi vidare till kite beachen för lite fler öl, dans och en väldigt misslyckad kite show då det inte kan ha blåst mer än 4 m/s. Det blev en kul sista kväll med tjejerna men tillslut stod vi inte ut med den stickande weed lukten längre och var tvungna att åka till båten och sova. Vi vinkade av vårt besök på morgonen och satte kurs mot Grenada, fast mot deras nordligaste Ö som jag fortfarande är lite osäker på vad den heter. Det var bara 10 distans så vi gick för motor då flaggorna inte ens fladdrade. Vi kom fram till Tyrell Bay och det rullade så mycket i ankar viken så vi checkade bara in i landet och sen åkte till den södra delen. Och om jag är lycklig för att vi gjorde det, jag tror vi hittade paradiset igen! Vattnet var så blått och klart, det var en obebodd ö som är till salu för 2,5 miljon dollar om någon är sugen! Det låg bara tre båtar där, en super yacht 51 meter, en ombyggd lastbåt på sådär 25 meter och lilla vi. Efter lunchen så kastar vi oss i dolly och ror in. Hittar en kokosnöt och väldigt fina stränder men tyvärr är det något som bits så vi klarar ungefär en timme innan vi ska ta skydd på Dolly igen. Men påväg ut i båten så vinkar det någon från den ombyggda båten till oss pekar på hans kalla öl och frågar om vi vill ha. Klart som fan vi vill ha en kall öl!

_S7A1652 _S7A1658 _S7A1681 _S7A1634På denna båten så har vi Ragga, en St Vincents musiker i sina bästa dagar, Joe en amerikanare och Pete som äger en av de största marinerna i Trinidad och Tobago. Det var Petes båt och den var hur fin som helst, de hade för fan ett kaklat badrum med riktig toalett.  Jag tror salongen var ungefär lika stor som min gamla lägenhet och de hade ett riktigt hus kök! Vi hade en trevlig kväll och efter några öl så bestämmer jag och Emmie oss för att hänga på Ragga in till staden för att se vad den har att erbjuda. Och vilken kväll det blev, vi träffade massvis med härligt folk, lyssnade på liveband åt god friterad kyckling innan vi flög hem över vågorna i deras jolle klockan 5 på morgonen och Ragga skriker, “Ni kan väg försöka se om ni ser något grund”. Dagen efter kommer Ragga över med en påse is till oss för att han vet att vi inte har någon kyl och Pete har sådär 40 påsar is på sin båt! Vi lämnar för ytterligare en vindstilla motorgång till Grenada Marine där vi ligger nu när jag skriver detta och ska ta upp båten imorgon för en veckas hårt jobb och Aela ska skina som ny innan vi åker ut i stilla havet.

Walk Good! / Sofia

Julfirande och finbesök på Martinique

Efter en riktigt blöt segling till Martinique droppade vi ankar utanför staden St Pierre. Där skulle klarera in och tvätta kläder. Jag tror vi aldrig har varit så salta som vi var när vi kom fram där och att tvätta sig med ett bad stod först på schemat. Det var även en sådan dag där vi skulle raka benen och så vidare, sånt som man gör på fördäck när man ligger för ankar och inte har tillgång till någon riktigt dusch. Det fanns en amerikansk segelbåt ganska nära men vi för att vara lite diskreta satt jag och Fia oss på andra sidan båten så att de inte skulle se oss. Vinden snurrade dock så lagom till att vår båt har vänt sig med långsidan där vi sitter mot grannbåten kliver de upp i sittbrunn. Vi kastar oss i vattnet och försöker simma bakom skrovet och smyger upp för badstegen för att inte visa oss. De stirrar ändå hela tiden mot Aela. De fortsätter och stirra intensivt på oss och båten ända tills vi kastat Dolly i sjön för att åka in till land. Då börjar de vinka dit oss istället. Oh shit, vad ska de nu säga.. Be oss att klä på oss?! Men nej, deras gummibåt var trasig så de hade inte varit i land på tre dagar. De undrade bara om vi kunde skjusta dem in till land. Det visade sig att paret inte var från America som deras båt var registrerad i utan från Turkiet. När alla var klara på land bjöd de in oss på en turisk drink och serverade till det massa goda tilltugg som ost, tonfisk, kex, fikabröd, oliver, skinka och salami. Vi glömde bort att vi skulle laga middag och baka bullar men hade det sjukt trevligt hos våra nya vänner! Heja spontankvällar!!

IMG_0159

Över jul skulle vi få sällskap av ett riktigt stort gäng! Våra familjer hade bokat ett hotell i Schoelcher utanför Fort de France och där skulle vi också ligga med båten. Vi var enda båten som låg ankrade där och i Schoelcher fanns inte så mycket utöver hotellet, en beachbar och shoppingcenter. Beachbaren hette Lily’s och var ett riktigt soft ställe, så det blev ett par kvällar där. Familjerna hann komma dagen innan Filip skulle åka hem. Sofias kompis Annelie som också skulle vara med under julveckan flyttade in hos i båten.

31858329902_2d5f43ad65_h
För att våra besökare skulle få känna på livet som vi lever tog vi med dem ut på hike i regnskogen. Vandringen gick på smala stigar med leriga klättringar, genom en gammal militärtunnel med fladdermöss och längs en iskall fors. Lianerna hängde från höga träd och krabbor klättrade längs bergsväggarna. Vår mål var ett vattenfall att bada i. Det var riktigt skönt att svalka av sig i det strömma vattnet efter det slitiga och snåriga skogsfärden.

31889832211_11af8fdb4e_h 31166179914_d791e93b1e_h 31889822141_d268e3b02a_h 32006664625_bf170a8677_h

Andra saker som är roligt att köra i Karibien är såklart att åka och titta på ett romdestilleri. Vi besökte ett gammalt destilleri som heter Clément, där vi fick se hur gamla fabriken sett ut och gå runt och titta på de fantastiska vyerna över sockerplantagen. Vi fick också provsmaka alla sorter vi ville och det var gott. Lata dagar på Martiniques stränder och chillhäng med bad från båten var härligt. Timoty fick även passa på att kitesurfa och jag fick testa på jag med.

31166225594_370a0ff8b9_h 31632443360_5921290b01_h (1) 31197061973_7da5f87d93_h 31858400162_2af0dddbbf_o

31889671361_0d7a1579aa_h 31632368810_294cef8be9_h

Fastän vi är lång i från Svedala så skulle vi fira en riktigt jul. Dagen började med att Sofia, Annelie och jag hämtade upp Sandra på hotellet. Hon fick knappt borsta tänderna för Sofias överraskningsjulklapp till sin syster hade en tid att passa. Det vi skulle göra var att dyka. Den karibiska klockan går märkbart i långsammare takt än den svenska, för när vi ställde in oss på dykcentret kl. 0900 dröjde det ytterligare två timmar innan vi fick kliva i vattnet. Men det var ett riktigt härligt dyk och en fantastisk start på dagen. Julklapparna trängdes under en minigran och till jullunch hade vi valt ut det allra godaste vi hittade på mataffären – en massa sorters ost, kex, frukt och tilltugg som vi dukade upp på hotellet. Vi fick besök av en skäggig tomte med luva och klappsäck och streamade Kalles Jul. Tusen tack för sällskapet, julklapparna och all god mat! Så kul att ha er alla här!

31632366910_985f59946e_h 32006700335_84ec180b9e_o 31858379942_22fc9d9810_h 31858372822_d0749a789a_h

Mamma och Erik seglade med oss till St Anne, där vi träffade segelbåten Bengt igen. Vi hann få en kväll tillsammans med ost och vin innan det var dags åka vidare igen. Återigen, tusen tack för en fantastisk härlig vecka!!

/Emmie

Frankrikes norra kust

Om man kollar på kartan så ser det ut som att Boulonge-sur-Mer ligger helt ensamt, omringat av fält, skog och grönområdet. Backarna i staden är branta och många. Vi var extremt taggade på att se oss omkring, längre bort än vad gångavståndet mellan hamnen och centrum tillåter. Därför beslutade vi oss för att hyra cyklar och ta oss en tur runt staden. Väl på cykeluthyrningen hade de endast tre vanliga cyklar lediga och vi är fyra. Då fick det även bli en elcykel att turas om med.

_S7A7748

Vi packade våra ryggsäckar med massa vatten, badkläder, smörgåsar och fika. Tokglada för att få sitta på en cykelsadel igen trampade vi iväg mot fjärran. Eller ja, fjärran och fjärran. Mot den brantaste backen! Fullt beslutna att cykla uppåt till stadens högsta punkt, för att där få en utsikt över staden och se vart vi kunde tänkas ta oss. Timoty hade fått äran att ta elcykeln första biten. Det kan han vara lycklig över. Medans vi svettades och slet oss upp, backe efter backe, kunde han lugnt och bekvämt glida förbi i full galopp och se lika obrydd ut som en slö sköldpadda på en tom strand på en paradisö i Söderhavet. Fast med världens nöjdaste flin på läpparna. Det var värt besväret. Vi spejade ut över vidderna av hus, åkrar och hav vände cyklarna mot det sistnämnda. Som om vi inte får nog av vatten. En brant, lång nedförsbacke slingrade sig ner från höjden och vi rullade iväg med en väldig fart. Halvvägs ner för backen tvärnitade vi intill en kyrkogård. Vi parkerade cyklarna och gick försiktigt in genom grinden. Gravarna tillhörde brittiska soldater från första och andra världskriget.

_S7A7747 _S7A7752

När vi rullade vidare satte vi sikte mot stranden för ett svalkande dopp och en fikapaus. Solen gassade på och vi njöt av värmen efter den halvt chockerande havskylan. Smörgåsarna med ost och skinka smakade fantastiskt. Klockan tickade på och så småningom begav vi oss mot backarna och staden igen. När vi cyklade förbi ett hav av åkrar fick vi syn på några blommar som växte längs kanten. Perfekt, det är ju midsommar imorgon! Två stora blombuketter trycktes ner i ryggsäcken. Innan vi åkte tillbaka till hamnen tog vi en sväng förbi en gammal del av staden. Den var omringade av en stor hög mur och mitt där inne stod en enorm kyrka, Notre-Dame. En mycket mäktig byggnad att fascineras över.

_S7A7821_S7A7797  _S7A7948

Nöjda med dagen kröp vi till kojs tidigt på torsdagskvällen för ladda lite extra för midsommarafton. Och vilken midsommarafton det blev! Dagen började med pannkakor, bubbel och snaps. Ja, Timoty hade minsann dukat fram OP Anderson till frukost. Ska det va så ska det! Det är trots allt bara midsommar en gång om året.

Mat handlades, flaggspel hissades, ballonger blåstes upp, Sverige-flagga gick sönder i masten, upp i masten, hämta fall, laga flagga, hissa flagga, slänga blommorna från gårdagen som hade vissnat, plocka nya blommor, knyta kransar, duscha, ta på finkläder, snubbla på båten för långklänningen är för lång, byta kläder igen, koka potatis, hacka gräslök, duka, baka tårtor, bjuda in båtgrannar. Som ni ser så har vi fullt upp. Till sillunchen bjöd vi in ett svensk par från en norskflaggad segelbåt som är på väg till medelhavet. Matjesill, färskpotatis och gräddfil. Och inte att förglömma – den obligatoriska nubben. När en till svensk segelbåt gled in i hamnen bjöd vi över dem på snaps med den klassiska visan Helan går.

IMG_1140

Stämningen var på topp och även hamnvakterna fick smaka på svensk midsommar. Flera kom förbi och nyfiket undrade vad vi firande. Det franska ölet och vinet flödade fritt fram tillsammans med skratten. Vad vore en midsommar utan en femkamp? I brist på gräsområden i anslutning till hamnen fick vi nöja oss med asfaltsparkeringen bakom restaurangen. Rekvisitan till lekarna bars upp och vi satte igång. Alla mot alla i grenarna Potatis på en sked i munnen, Irländsk julafton, Pricka tampong i flaska och springa ett varv, Kasta stövel med en fender och slutligen Gå så nära staketet som möjligt utan att se. Den lyckliga vinnaren, mästarnas mästare, femkampens guldbärare blev ingen mindre än.. Jag själv!

_S7A7987

Till middag grillades fläskkotletter i vitlöksmarinad som serverades med potatis och béarnaisesås. Det var det godaste vi någonsin ätit tror jag. För att ge det hela en extra fransk tvist avslutade vi kvällen med baguetter och brieost. Med ett stort leende på läpparna kunde vi konstatera att vi hade gjort det igen – en fantastiskt lyckad fest.

IMG_1142

Det var inte alls lika roligt att vakna dagen efter. Nog för att bakfyllan var oförskämt lindrig, men sittbrunn såg ut som om ja, någon verkligen hade haft fest igår, och definitionen av diskberg uppenbarade sig i pentryt. Emma kröp upp ur kojen med ett rejält skrapsår på axeln och hade svårt att röra armen. Det där med att köra Irländsk julafton på asfalt.. Gör inte om det! Efter lite övervägande tog Emma och Timoty en taxi till sjukhuset för att se så ingenting var brutet. Som tur är visade det sig vara helt! Medan de var borta tog jag och Sofia tag i den brutala mängden disk. Det tog oss ungefär tre timmar. Minst.

IMG_1101

Något sega bestämde vi oss för att kasta loss på söndagen. Vi var taggade. Det skulle bli vår första dygnsegling. Färden var 140 sjömil, uppskattningsvis ca. 30 timmar segling. Ordentligt stuvat, sjökojarna var redo. Vinden var ganska stark, 8-10 m/s. En stor, hög kaj skyddar hamnen och stranden mot höga vågor. Den gjorde nu så att vågorna utifrån blåste in i cementväggen, studsade tillbaka och skapade ett inferno av branta toppar som tycktes gå i alla möjliga riktningar. Vi tänkte att det skulle bli bättre ju längre ut vi kom, så vi körde vi på. Det blåste snett framifrån och vi spände fast våra säkerhetslinor. Just in case. När jag var uppe på däck för att förbereda seglet för hissning hör jag ett rop från sittbrunn: ”HÅLL I DIG!!”. Jag kramade om masten som om jag skulle kväva den för att inte tappa balansen. Vi hissade storseglet för andra revet, och rullade ut genuan inte riktigt fullt. Vi krängde på i motsjön. Det dröjde inte länge innan sjösjukan slog till. Den kom krypande på oss alla fyra. Halva besättningen hänger över relingen och kastar upp lunchen, vi andra känner oss dåsiga. Vi erkände oss besegrade och vände tillbaka in i hamnen igen. Bättre lycka nästa gång!

IMG_1151

Nästa dag tog vi nya tag. Vi vinkade av våra brittiska båtgrannar ännu en gång som hoppas att vi inte skulle ses igen. Väl menat alltså. Sjön såg ungefär likadan ut när vi kastades ut genom hamnloppet. Men förutsättningarna var bättre. Ingen spya innanför vågbrytarna den här gången. Vinden och styrka var ungefär densamma, sydvästligt 8-10 m/s. Med motvind fick vi kryssa oss fram och allt gick relativt bra, vi vände aldrig. Däremot var det inte läge att gå hela vägen till Cherbourg. Att segla till Cherbourg skulle ta oss 30-40 timmar med den här vinden och vi skulle inte hinna fram innan den kulingvarning som hade utfärdats skulle möta oss. Att inte besättningen inte var helt kry var också en bidragande orsak att vi valde att svänga av mot Dieppe. ”Att segla ska vara kul!” som kapten brukar säga.

Efter 70 gjorda sjömil närmade vi oss Dieppe runt 01-tiden en mörk natt. Det var härligt. När vi kom nära de stark lysande gröna och röda fyrarna i hamnloppet slängde kapten ett öga på navigationsdatorn. På den kan vi se andra fartyg befinner sig. En stor passagerarfärja som var påväg ut skymdes av kajen. Ops. Vi tog några varv kring vår egen axeln för att inte hamna i kläm medan vi såg färjan, en stor fet klump med slumpmässiga vita ljus (däcksbelysning), uppenbara sig fram oss. Något trötta förtöjde vi vår prinsessa tryggt i hamn.

En av de härligaste sakerna med att segla är att vara så nära naturen. Inte bara så nära att du vistas i den hela tiden. Du är så beroende av den. Vinden bestämmer när får lov att segla, vart du får lov att segla, när du inte kan segla för att det inte blåser eller när du inte kan segla för att det blåser för mycket. Vår älskade allsmäktiga vind höll oss kvar i Dieppe i två dagar. Det var ett bra tillfälle för att få lite saker gjorda.

20160628_110314

När man bor på en båt blir de mest vardagliga sysslorna heltidsprojekt. Som att tvätta kläder till exempel. För det första ligger aldrig tvätterian nära båtplatsen. Då får man sina 40 kg tygstycken och släpa med dem dit. Den här gången hade vi tur att det fanns väldigt stora maskiner, så vi kunde fylla två 18-kilos till bredden. Vänta ut tiden. Försöka torktumla skiten. Bråka med franska tanter som inte kan engelska. Trötta och hungriga får vi nog på eländet och släpar med de 40 kg semitorra kläderna tillbaka, extra tunga eftersom de inte är torra. Eftersom de inte är torra, måste de hängas upp. Tur att vi bor på en segelbåt, bara att spänna upp några extra linor och fylla både mantåg och skot med kläder. Himlen är blå, det fläktar lite grann. Perfekt, kläderna kommer torka på nolltid. Vi hinner knappt mer än att säga det innan något blött nådde Emmas arm. Det regnar, sa hon. Nejdu, sa jag och kollade upp på den blå himlen. Det är orimligt!!

20160628_162633

Det var sant. Det gav sig just då ganska snabbt. När Timoty skulle börja med maten tog gasolen slut. Efter flera kilometers letandet gav de upp. Det blev pizza till middag i sittbrunn. Halvvägs genom måltiden öppnade sig himlen. Helvete, kläderna! Vi flög upp på däck och kastade in all tvätt i båten. Väl därinne fick vi hänga upp tvättlinor kors och tvärs. Det var en labyrint av tyg i salongen igen. Helvete, pizzan! Vi fick äta blöt pizza i labyrinten. Det slutande inte regna på 24 timmar.

Målet med att segla till Cherbourg var att kunna besöka Omaha Beach. Efter noga studerade av kartor, vägar och förbindelser kunde vår fakta-Fia meddelande att det är lika långt från Cherbourg till Omaha Beach som från Le Havre. Med väderprognoserna som stöd kändes det klok att segla till Le Havre, besöka Omaha Beach därifrån, för att sedan skippa Cherbourg och dra direkt över till England. En torsdagsmorgon grundade vi med gårdagens pizza till frukost och kasta loss mot Le Havre 50 sjömil bort.

IMG_1042

Det visade sig att vi behövde färdas 90 sjömil innan vi kom fram. Mörkret föll. Motsjö, motvind och motströms. Det låter motigt, eller hur? Vi stod upp och spejade över kanten på sprayhooden efter båtar, men framförallt fiskebojar. Havet duschade oss gång på gång och ögonen sved av salt. Den svarta väggen vi stirra ut i skulle inte ge oss möjlighet att hinna väja undan om en fiskeboj dök upp i skenet av våra egna lanternor. Så vi var beredda att kasta oss över reglaget för att lägga ur växel och på så sätt undvika trassel i propellern. Skulle det osannolika ändå hända är det bara att hissa segel, vända med vinden, vänta på gryningens ljus och hoppa i med snorkelutrustning. Det finns tid att tänka ut en plan för mycket till sjöss. Denna gången behövde varken plan a eller b sättas i verket.

Klockan 03 var min vakt över. Jag slet av mig det blöta understället, rulla ut sängkläderna i stickkojen och kröp ner under täcket. Vågorna var extremt behagliga. Kände mig tyngdlös varje gång en våg pressade upp fören för att sedan rulla vidare mot aktern och låta skrovet tippa framlänges likt en mjuk fjädrad gungbräda. Det slog mig då att det lättheten jag känner kan bero på att de kroppsdelar som är i kontakt med underlaget har domnat bort av kylan. Det gör mig inget. Jag lekar med tanken att jag flöt omkring ovanför månen. Är det så här det känns att vara i rymden? Där låg jag och fantiserade om en astronauts tyngdlöshet utanför Frankrikes norra kust medan jag vaggades till sömn.

Två timmar senare väcks jag till liv igen för att hjälpa till att lägga till i marinan. Jag drar på mig understället liggandes och krälar ut ur kojen. Hoppar i sjöstället och flytvästen och föreställer mig att det går lika smidigt som när en brandman hoppar in sin uniform. Det är nog att bända på sanningen. Kvar i drömska tankar. Som på autopilot kliver jag ut i kylan, tar upp förtöjningslinorna ur stuvfacket och går ut på fördäck. Hoppar i land, lägger fast. Klockan är strax över 05. Emma och Timoty går på den obligatoriska reken. Sofia vaknar och ställer sig vid disken. Går hon i sömnen? Jag tar av mig mina blöta kläder igen och kryper åter till kojs. Vad är väl en dag på slottet..

/Emmie