Alla inlägg av Emmie

Årets sommarplåga 2014

Varje sommar kommer det ju en sån där låt som man inte gillar egentligen men fastnar i skallen ändå. Som går på radion och är lite svängig. För att inte lämna något åt slumpen har vi sökt igenom arkivet efter en gammal goding som vi skulle vilja lyfta fram och kalla årets sommarplåga 2014. Som ett riktigt fint loppisfynd!

Grattis till Curt Haagers med sin version av Arvingarnas Hallå Västinden.  Denna kommer att gå på repeat hela sommaren lång.

Om ni tröttnar kan ni lyssna på hela vår spelningslista för den rätta seglingsfeelingen!

Sju komma nittiofyra knop

Hej! Jag har haft fullt upp med avsluta mitt kandidatarbete de senaste veckorna så att jag har totalt glömt bort att dela med mig av mitt senaste äventyr! Men jag antar att ni kommer få vänja er vid att inläggen kommer bli fördröja. Dock lovar vi att lägga på ett kol och täta glappen inläggen emellan.

Jag anlände till Karlstad med tåget en torsdagseftermiddag. Efter lite grill snackade jag och brorsan och kom på en plan. Inte riktigt en så tidigt fredagsmorgon var det äntligen dags för min första långfärd. Vi skulle sova borta en natt. Vi svängde förbi affären för att inhandla födan, vilken bestod av konserver. Vi tänkte att det var dags att börja prova. Väl i hamnen hade klockan redan hunnit blivit 11, och första hindret nådde oss. Vi var inblåsa i vår egen hemmahamn. Vinden stod i precis helt fel riktning. Det tog oss en timme att komma ut.

Men så fort vi hissat segla bar det iväg med en väldigt fart. Trots att det inte blåste mer än 8 sekundmeter lyckades vi i motvind nå 7.94 knop. Det kändes stort. Efter några timmar började vi närma oss Liljedahl, och i samband med det kurrade magen på ordentligt. Dags för första konservprovningen! Jag gick agera kock och prova den nya spisen. Det blev gulaschsoppa. Den var klar på 5 minuter och får 4 av fem toasters. Mums! Och ugnen får beröm som klara av att parera lutningen utan att spilla en endaste droppe.

Vinden ville dock spela oss ett spratt. Vi drabbades av stiltje, och följt av nån slag rundgångsvind. Planen var ju att komma långt bort på lång tid men vinden förde oss tillbaka mot Hammarö igen.

Efter nio timmars segeltur förtöjde vi skutan på Söa. Ett desperat försök att tända en brasa innan solen gick ner resulterar i flamberade bananer med bränd choklad. Svingött.

På återseende! /Emmie

Varför tvekar jag ens?

Jag försöker att minnas hur jag egentligen tänkte. Jag kommer knappt ihåg. Det som känns så självklart nu var inte en del av min plan förut. Jag tackade faktiskt först vänligt men bestämt nej till det här äventyret.

Jag var hemma i Karlstad under julen för att umgås med familj och vänner, vilket inkluderar min bror som var hemma från Göteborg. När han berättade att han ville segla jorden runt var min reaktion lite såhär: VA? Ska du göra det? Eller när? VAD KUL JAG VILL MED! Fast nej, jag vågar verkligen inte och det har jag inte tid med. Jag ska ju bli civilingenjör! Och trettio dagar utan att se land på en 32-fotare låter som det allra hemskaste jag någonsin hört. VI KOMMER DÖ. Nej tack.

Jag var just då väldigt inställd på hur mina närmste år skulle se ut. Att ens komma fram till beslutet om utbildning och känna att jag hamnat rätt var ju en lyckad men tuff utmaningen i sig. Men att lämna lägenheten i mörker för att gå till campus med långkalsonger och dubbla strumpor för att sedan traska hem i ännu mer mörker och skor som inte hade torkat från morgonens promenad kändes inte riktigt optimalt. Längtan till äventyr och frihet smyger sig på så fort lunget har lagt sig och jag insett att vägen utanför dörren aldrig får en ny riktning. Så, jag lyfte blicken från min proppfulla kalender på dataskärmen och slängde en blick ut genom fönstret mot ett snöblaskig Ryd. Då frågade jag mig själv: Varför tvekar du ens?

Några veckor senare hade vi en planerad rutt, budget, båtkrav, packningslistor, mötesprotokoll och en registrerad domän. Ett äventyr väntar och känslan inför det är en stor blandning av glädje, lite skräck (såklart), mycket spänning och total jävla lycka.

Vi har inte lämnat hamnen än (och kommer inte göra det än på ett tag heller) men jag kan redan höra vinden i seglen, känna doften av havet och gunget i benen. Flipper, Willy, Nemo och Ariel, vi kommer och hälsar på! Skepp oh hoj!

Undertecknat en alldeles för taggad Emmie

Välkommen till Windpowered!

Dagen är här! Äntligen är hemsidan live och båten ligger i hamn. Det är nu det känns. Vårt projekt är verklighet.

Dock var det i söndags jag insåg att en dröm håller på att slå in. Jag låg på durken nere i vår båt och framtida hem, men huvudet ner i stuvutrymmet. Med en svamp torkade jag ur en blandning av vatten, gegga och diesel. Det här är den nya verkligen. En ny vardag. Detta kommer bli vårt hem.

Vi ska bannemig segla jorden runt.  Och på den här sidan ska vi dela vårt äventyr med er.

Emmie, Timoty & Sofia – The crew – hälsar er välkomna!