En seglats över Atlanten

Efter att bott, färdats och levt på båten i sex månader och fem dagar var det dags för att kasta loss på riktigt. Lekstugan var över, vi skulle korsa Atlanten. När den soliga eftermiddagen började lida mot kväll söndagen den 13:e november 2016 lade vinkades vi av våra båtgrannar och gav oss iväg med stora leendet och förväntansfullt pirr i magen.

31103704194_16a5935ef9_h

De sista dagarna innan vi lämnade Kanarieöarna spenderades på La Gomera. Jag som hade dragit på mig en rejäl förkylning försökte vila upp mig för att bli frisk så snart som möjligt medan de andra umgicks med svenskbåtarna Resolut och Ladybird som låg förtöjda på samma brygga. Vi jagade wifi runt centrum för att ladda upp telefonerna med poddar och radioprogram och prata med nära och kära för sista gången på en månad. När dagen med stort D kom gick vi till affären för att ladda upp med färsk frukt och njuta av en sista glass. Med hjälp av Dennis och Catarina på Resolut planerade vi att lägga rutten lite mer rakt västerut än vi från början hade tänkt för att undvika ett stiltjebälte som sträckte ut sig över de lite sydligare breddgraderna.

31943249115_e6076af29c_h

De första dagarna hade vi riktigt fina vindar och färdades i 6-7 knop och med den hastighet hade överfarten gått på 20 dagar. Med vindarna kom också stora svarta moln som avlöste varandra och bjöd på shower av åska, blixtar och hällande regn. Vid några tillfällen stängde vi av all el och drog ur alla säkringar, just in case. Badstegen som sitter i samma båge som akterstaget fälldes ner och fick inta rollen som åskledare. Åskan höll sig ändå på tillräckligt avstånd så det var lugnt. Innan vi åkte hade vi försökt koppla upp satellittelefonen som ett modem till datorn för att kunna ta hem väderfiler och tyckt att det verkade fungera. Men väl därute fungerade det inte alls. Så våran möjlighet att plocka hem väder fanns ej längre och det var inte många båtar eller fartyg som passerade och därmed hade vi ingen att fråga. Om vi hade vetat hur vädret sett ut efter en vecka till havs hade vi troligtvis kunnat följa vinden och hållit oss utanför det stiltjebältet vi istället hamnade i. I åtta dagar guppade vi omkring på öppet hav utan att komma någonstans egentligen. Eftersom vi inte har så mycket diesel gick vi bara med motorn i ett dygn ungefär. Efter en halv evighet med noll vind och cirka 20 avverkade distans om dagen träffade vi till slut den beryktade passadvinden som vi börjat tvivla på och hunnit klassificera som en myt. Efter 30 dagar angjorde vi Dominica, som välkomnade oss med fetaste regnbågen, och helt plötsligt kändes det inte alls som vi varit borta så länge från land.

31103542714_cb2981a051_h31570446450_a58e8f02a6_h

Att segla över Atlanten är något som fastnar i huvudet på folk av många olika anledningar. Det kan tyckas läskigt, fantastiskt, långtråkigt, äventyrligt, mardrömsliknande, a dream come true, oöverkomligt, lätt som en plätt, trygg och säkert eller fullkomligt livsfarligt. Det är inte konstigt att man som nybliven långfärdsseglare undrar över hur det egentligen kommer att vara. Hur kommer det att kännas därute? Hur rastlös kommer jag att bli egentligen? Vad kommer vi stöta på? Kommer jag att vara rädd? Hur ser vågorna ut? Vad ska vi göra med all tid?

En stilla natt. En fridfull natt. Stjärnorna trängs ovanför. Havet är i rörelse men utan vind blir de breda dyningarna blanka. Men det är mörk. Svart även som denna. Marelden visar ett spår efter rodret som dansar i på den släta ytan. Svängandes i en stilla vals. Marelden glittrar. Mitt ute på Atlanten finns en stilla stund. Den mest avlägsna av platser visar sin hemlighet. Förtrollar mig. Jag hänger över kanten och stirrar ut i det svarta. Jag är fast, återigen.

Jag tänkte att jag skulle förklara, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Vi prövar med ordet tid. Tidsperspektiv. Hur många gånger har man inte hört folk säga ”Vad fort tiden går!” när månader passerar och sommarn tar slut innan den knappt hunnit börja. Andra tillfällen känns 20 minuter stillastående i en bilkö på motorvägen som en hel livstid. Vad är då 30 dagar i en liten båt med fyra personer ombord ute på öppen hav? Natten blir till dag och dagen blir till natt i en evig cykel av makalösa soluppgångar och solnedgångar. Dagarna flöt ihop och det är svårt att urskilja vad som skedde på vilken dag. När vi satt fast i stiltjen gick tiden väldigt långsamt och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram. Livet på land fejdade sakta bort och det var livet på båten som var allt. Såhär i efterhand kändes det som att tiden gick ganska fort ändå. Men visst är det många tankar som snurrar i huvudet, och det fanns mer plats för dem när man inte kunde gömma sig bakom datorn och teven eller vad man än nu brukar göra för att tränga undan tankarna när man har fast mark under fötterna. Det räckte ändå med att stirra ut över horisonten, på vågorna, molnen, solen, månen eller stjärnorna som alltid hade en historia att berätta. Alla problem man nu kan tänkas bekymra sig över eller fastna i löses upp och leendet sträcker sig mot öronen. Bedövade vackra är vår himmel och jord.

31795987212_bc1ef780fb_h (1)  31134342113_623cbb5042_h

Båten är konstant i rörelse och vaggar sig fram, sida till sida, även de dagar som det inte blåser på. Atlanten består av alldeles för mycket vatten för att de stora dyningarna ska hinna lägga sig på några dagar. Vi delade upp dygnet på dag 8-20 och natt 20-08. Det är alltid någon som har vakt då vi seglar dygnet runt, som är ansvarig för att hålla utkik, se till att vi håller rätt kurs och att segelsättningen fungerar. Alla andra hjälper självklart till när det behövs. På dagen har vi tre vaktpass á 4 timmar, och den fjärde personen har kökstjänst. På natten kör vi fyra stycken 3-timmarspass. När kocken har diskat efter middagen kliver han eller hon på första nattpasset mellan 20-23 sen rullar schemat vidare. Solen gick ner runt 19 och upp igen vid 6-7. Vi sysselsatte oss med att läsa böcker, spela spel, se på film, sjunga (läs skrika), dansa, ha musikquiz, tipspromenad runt däck, baka, titta på valar och delfiner, filosofera, stirra på stjärnorna, glo på horisonten och lyssna på musik, poddar och P3-dokumentärer. Nästan varje dag bjöds det på hembakat tre-fika. Kladdkaka, pepparkaksdeg och till och med saftsoppa med kokostoppar var några delikatesser vi fick smaka på. Vi byggde ett stativ till actionkameran av en båtshake så vi kunde filma valen under vattnet. Varje morgon öppnade vi varsin chokladkalender och varje kväll kollade vi på julkalendern. Eftersom vi inte kunde streama årets körde vi 20-årsjubileum på Myseriet från Greveholm från 1996. En fantastiskt bra julkalender!

31827015421_84f90d0cab_h

31827020111_d7745ae60b_h

När vi hade kommit halvvägs hade vi halvvägsfest. Vi kylde ölen i det 25-gradiga vattnet, bakade en tårta och hade valbesök hela dagen. På överfarten fångade bara två fiskar som vi käkade upp. Inte på grund av att det var svårt att få napp utan för att vi tyckte att det kändes så hemskt att ta död på dem. I flera dagar hade vi sällskap av en eller två valar som simmade runt omkring båten. Vi såg några supercoola fiskar som inte hade någon stjärtfena, bara en ryggfena som den viftade med i sidled för att komma framåt.

31134333243_296f1118c5_h 31134288843_5d07583483_h

31134375153_7bfcd9c6e4_h

Visst var det lite läskigt i början när åskovädret gled närmare och närmare eller en oväntad squal överrumplade oss med en plötsligt ökad vindstyrka och tvär vändning av vindriktningen. Samtidigt känner man sig otroligt trygg. Vi lever i vår lilla värld, vår lilla båt och hon är stabil och pålitlig. Vissa saker rår man inte över och visst är man helt utelämnad för naturens krafter. Men det är det som är det vackra. Nu har vi haft tur och inte haft så fasligt dåligt väder men för varje tuff prövning finns också ett fint ögonblick. När regnet öste ner som en bred högtryckstvätt från ovan pressades de spetsiga småvågorna ner ovanpå dyningarna som blev nästan släta, fast som håriga av vattendropparna. Det regnet var riktigt häftigt. Ett av mina bästa minnen var en morgon när Filip hade vakt och han ropar ”VAAAL!”. Klockan är strax innan 07 och solen har precis gått upp. Atlanten ligger som en spegel och de rosa molnen speglar sig i havet. En val glider dyker upp ett tiotal meter från båten för att sedan som i slow motion glida under båten, rakt under oss i sittbrunn, och komma upp på andra sidan och blåsa ut luft ur sitt hål på ryggen. Solen som lyft sig över horisonten lyser starkt gult.

/Långseglar’n Emmie 

Svar på era frågor!

Nu är det snart Lucia och vi jobbar på bra i god fart! Vi är nog framme snart, självklart blåser det 7 m/s och vi har klarblå himmel och inga vågor alls! Vi har sett både valar, delfiner, hajar och massor med båtar.

  1. Nickie Nilsek : Största olyckan ni råkat ut för? Största oväntade kostnaden? Böter, hamnavgift eller så! :p Och bästa spartipset?

Största olyckan måste vara när vi skulle åka till Helgoland och tog in sådär 150 liter vatten. Det var ju lite snopet när ägg kartongen flöt upp ur durken, men det var ingen större fara då vi kunde pumpa ut vattnet fortare än det kom in och sen täta hålet när vi kom fram till hamnen.

 

Största oväntade kostnaden är nog när vi fick laga seglet, vi var beredda på att laga seglet men inte så tidigt på resan. Vi lagade seglet i Plymouth och det gick på 4000 kr att få ett nytt UV skydd påsytt på genuan. Där hade de även de högsta hamnavgifterna på ungefär 400kr per natt, efter vi kom över Biscaya så ligger de på runt 200 kr per natt.

 

Vårt bästa spartips är att köpa glass i storpack istället för enskilda glasspinnar.

 

  1. skadat_gods: Först vill ja säga vad coolt att göra en världsomsegling. Sedan är de lite intressant om ni tänker på strax innan och när ni började segla, hur känner ni er psykiskt och fysiskt jämfört med de? Fortsätt vidare å lycka till med allt framöver i resan med👌🏻👌🏻

 

Tack så mycket. Vi känner att det finns tre olika faser, innan vi bestämde oss för att åka, under planeringen och på resan. Innan vi bestämde oss för att resa iväg så kände Timoty och Emmie sig låsta i livet. Man började känna sig annorlunda så fort vi tog beslutet att resa iväg. I tankarna var vi redan på väg så fort vi köpt båten. Nu känner vi frihet då vi kan bestämma vart vi ska nästan när vi vill. Det enda som hindrar oss är vi själva och vädret. Fysiskt så har ju många i tanken att man blir smal / stark av att segla, men det stämmer tyvärr inte riktigt. Man går väldigt mycket, men tre fika är viktigt och när man är till havs så sitter man mest och äter chips. Men vi försöker träna ibland, men frestelsen sen av kall öl i någons sittbrunn är alltid stor.

 

  1. jag_i_cykelsadeln: Bråkar ni om något ombord? Vad har varit roligast/tråkigast hitintills?

Vi tjafsar mest när vi är trötta och hungriga. Så sämst är att ta upp något viktigt innan middagen eller efter läggdags. Då kan klorna komma fram. Men vi är alla ganska kortsynta så efter en god natts sömn eller en stadig måltid så är vi vänner igen och har glömt att vi någonsin tjafsat.

 

Roligast hittills är att träffa alla nya sköna människor, likasinnade människor i hamnen, paying crew som man kommer nära och andra sköna snubbar som man springer på. Och det tråkigaste är helt klart att man måste lämna dessa och vet inte om man kommer att ses igen.

 

  1. anglizen: Börjar med att säga att ni är just nu mitt favorit konto! massivt stort att åka iväg på en sån resa! (Vill ni ha eb städerska eller kock? Jag kommer isf!) 😉😋 *skoja bara* Gick ni i segelskola innan ni bar iväg på eran världsomsegling? Var det svårt isåfall? 💓

Ingen av oss har gått i seglarskola, Timoty köpte sin första segelbåt Rosa när han var 17 år. Och är självlärd, efter att ha seglat Rosa med sin kompis som kunde hissa segel. Där efter har han testat sig fram. Emmie lärde sig segla när vi köpte Aela, hon har seglat några gånger när hon var liten men hon lärde sig mer under första sommaren på Aela. Sofia bestämde sig för att följa med innan hon ens hade satt sin fot på en segelbåt, sen hittade hon en snubbe som hon seglade med en dag i New York, men man kan säga att hon lärde sig segla när vi kastade loss.

 

Timoty har fartygsbefäl klass 7, Emmie har fartygsbefäl klass 8 och Sofia har förarbevis.

 

  1. vicwahl: Vad (förutom mig..) saknar ni mest hemifrån? 😉

Timoty saknar mest Emma eller Hjertmans. Emmie saknar alla hennes as många kompisar och soyghurt. Sofia saknar också alla vänner och pappas köttbullar.

 

  1. zlimmus: Har någon kört dubbelkommando med det mänskliga avfallet och grillen än? Vill ha bildbevis👌

Tyvärr har inte detta hänt än men vi lovar så fort det händer så kommer bildbevis.

 

  1. Anonym: Hur hanterar ni den sexuella frustrationen ombord?

Ursäkta våra familjer men vi lovade att svara på allt så vi får väl svara på denna också. Men vi gör väl precis som hur ni hanterar den hemma. Man måste bara visa hänsyn och vara lite tystare när man bor på 10kvm utan dörrar.

Vad gör ni om dagarna?

Atlanten behandlar oss troligtvis väldigt väl. Strålande sol, 7 meter per sekund och blankvatten, garanterat. Vi varit på seglande fot i drygt sex månader och befinner oss just nu mitt ute på Atlanten. Men vad gör vi egentligen om dagarna? Jag ska försöka sätta fingret på det genom att dela upp vårt äventyrliga liv i tre delar. När vi ligger i hamn, för ankar eller är ute på havet.

I hamn. När vi ligger i hamn vill vi gärna utforska stället vi är på. Eftersom vi har en tight budget gör vi det oftast tills fots och håller oss till sevärdheter som inte kostar pengar. Ibland unnar vi oss att hyra bil och åker runt på sightseeing. Gärna upp i bergen, det är kul. I perioder så tränar vi, löpning, styrka eller yoga. Det är i hamnar vi träffar andra härliga människor. Det är väldigt enkelt att ta kontakt med andra seglare, men säger bara ”Hej vart är ni påväg?” så kan konversationen rulla iväg i timmar. Vi använder också Tinder för att träffa folk, vilket har många gånger visat sig fungera oerhört bra. Seglarkulturen är extremt trevlig och vänlig. Man hejar alltid på sina båtgrannar som man möter på bryggan och småpratar gärna med tanterna utanför duscharna. Alla är vänliga och hjälps åt. Vi äter sällan på restaurang, men det händer att vi tar några öl och går ut och festar med nyfunna vänner. Att dricka öl i sittbrunn, hos oss eller hos våra vänner, är annars något vi gör ganska ofta. Ränna runt på stan och fixa saker till båten måste vi passa på att göra när vi är i någon större stad eller shoppa något vi behöver. Och såsom att tvätta, handla mat och andra nödvändigheter såklart.

IMG_2344_S7A9743 _S7A9325 _S7A9107

För ankar. Till skillnad mot att ligga i hamn är livet för ankar mycket mer avslappnande. Om vi ligger i en ankarvik utanför en storstad så kan det hända att vi åker in med Dolly titt som tätt, annars finns det inte så mycket att göra i land. För ankar gungar det ibland, ibland inte. Är det varmt kan vi bada i timmar, läsa böcker, snorkla, mecka med båten, pyssla, spela spel, spela gitarr, fundera på vad vi ska äta, baka och ro runt i cirklar. Det händer även att vi har middagsbjudning eller ror över till en annan kompisbåt i närheten för lite skvaller och gott sällskap.

Instagram IMG_2245

Under segling. När vi seglar har vi ett strikt schema. En person har kökstjänst under dagen, de andra delar upp dagen i olika vaktpass. Vanligtvis tre timmarspass. När man har vakt så ser man till att segelsättningen ser fungerar bra, att vi håller kurs och håller utkik. Innan näste man tar över har de en överlämning där de stämmer av läget. Kocken kliver av sitt kökspass efter middagen och är med på nattvakterna. Det är alltid någon vaken dygnet runt när vi är ute till havs. Vad vi gör när vi har frivakt, det vill säga när vi inte har vakt beror på hur mycket det gungar. Ibland är det bara 100% fokus på att hålla sig upprätt. Annars läser vi böcker, spejar efter delfiner och valar, tränar, har seriösa diskussioner om högst relevanta samtalsämnen. På nattvakterna brukar vi lyssna på poddar och spana på stjärnhimlen och marelden. Det finns mycket tid för att tänka och det känns inte alls trångt ombord som man kan tro, snarare tvärtom. Vyerna är näst intill oändliga och det är de som sätter gränserna.

_S7A8659 _S7A8556

Vi ska leva leva livet! /Emmie