Att segla med Aela en bit runt jorden – Hur det känns och hur det kan vara

Hej på er,

Jag som skriver heter Emma och jag mönstrade på i Sixhaven, Amsterdam. Vilket betyder att jag varit ombord i strax över en vecka. Men det känns så mycket längre, en månad minst. Jag tänkte skriva och berätta hur det är att mönstra ombord hos de tre tokarna som utgör Windpowered samt berätta lite om vem jag är och hur hamnade jag ombord på Aela.  

_S7A7560

Jag trillade på Timoty på nätet, han skulle segla jorden runt. Att hitta folk som både har ett brinnande segelintresse och är under typ 35 kan vara lite knivigt vilket medförde att jag efter ett tag mer eller mindre korsförhörde honom kring den där seglingen. Efter ett tags chattande hade han väckt min nyfikenhet och jag ville så gärna se båten, damen som skulle göra resan möjlig. Helt ärligt kändes det som han hade koll, visste i stort vad som komma skulle. Men vad vet jag? Jag har aldrig gjort något liknande. Jag har seglat en del, familjen har alltid haft en båt. Båtlivet är nog oundvikligt i mitt liv. För två år sedan köpte jag första båten. Hon visade mig så mycket mer än fyllda segel. Hon bjöd på en självkänsla och ett hem, en frihet i vetskapen att jag och Charlie (båten) var ett riktigt bra team. Jag hade kunnat fylla sida upp och sida ner av hur mycket jag växte med Charlie, ensam under segel, när jag insåg att det var där jag hörde hemma, med rorkulten i handen och havet runt omkring. Men det är inte det jag ska skriva om nu, tillbaka till Aela och hur jag hamnande här.

Första gången jag var ombord blev jag bjuden på frukt-te, ur ett vinglas i plast. Där satt jag och funderade på vinglasens otympliga tyngdpunkt. Fantiserade kring hur teet (och all annan dricka ombord) skulle spillas överallt bara på vägen över till Danmark. Men, tänkte jag, de säljer muggar i plast i Danmark med, så de skulle nog klara sig, lära sig efter hand. Timoty fortsatte berätta om resan, jag frågade på. Han var nog lite nervös. Glömde nästan bort sitt frukt-te i vinglaset. När vi pratat en stund undrade han om jag inte ville hänga med på en liten tur med Aela. Ja, tänkte jag, varför inte?

Det var ljust ute, sommaren på gång, men fortfarande riktigt kallt i vattnet. Vinden var kall. Vi gick ut ur hamnen. Riggen var ännu inte i ordning så motorn fick duga. Utanför hamnen finns en vik med en brygga, där vi la till. För att göra rättvisa måste jag tala om att viken låg helt i lä och utan sjö. Men, när han la till Aela vid bryggan hade han stenkoll. Jag var uppriktigt imponerad. Antingen hade han flax och höll världens pokeransikte eller, och mer troligt, visste han precis exakt var båten började och slutade och hur hon rörde sig genom vattnet. Som om de var en, Timoty och Aela.  Där och då, när jag lagt fast förtampen bestämde jag mig för att jag skulle med, mönstra på Aela någon stans under vägen.

Instagram

Så här, en bit in, kan jag konstatera att beslutet att segla med var helt rätt. På grund av lite optimistiskt planering från min sida blev det inte så mycket sömn natten innan jag kom till Amsterdam. Vet inte om jag hade sovit ifall jag haft en bättre planeringsförmåga heller. På natten låg jag i min säng och kände mig som ett barn natten till julafton, sprallig och förväntansfull. Jag skulle få ut och segla! Och inte nog med det, jag skulle få segla en helt ny kust, se delar av världen jag aldrig besökt innan. Jag skulle bo ombord på en, inte jätte stor, båt tillsammans med tre, i stort sett, okända människor. Jag skulle ut på ett äventyr som jag inte hade någon större kontroll över. Vädret, vinden och flera andra människors viljor skulle bestämma över min närmsta tid. Jag var taggad till tusen! Nyfiken på hur jag skulle hantera det, sugen på att inte kunna planera längre än några dagar fram. Kontrolllösheten. Samtidigt var jag nervös inför maktlösheten. Tänk om de inte gillade mig ombord till den milda grad att de helt sonika satte av mig vid närmsta hamn, om vi inte kom överens? Min backupplan, om det fundamentalt skulle skita sig var att ägna tiden åt att tågluffa genom Europa. På något vis behövde jag äventyr! Lite småtrött på skolan och med upptäckslusten glödande i bröstet bet jag ihop och skrev tentorna, satte mig på ett tåg till Göteborg, kramade om mammsen och pappsen, hämtade upp seglarstället och vandringsryggsäcken. Jag packade om allt medan min mor satt bredvid, klockan ungefär halv två på natten, och fascinerat konstaterande hon hur mycket som fick plats i den turkosa ryggsäcken.

När jag senare satt på flygplatsen i Köpenhamn och försökte döda tiden med att titta på andra människor som i sin tur försökte döda tiden genom att strosa runt, då började jag på allvar fundera på om jag hade en skruv lös. Resfebern tog överhanden. Varför ge sig iväg, utsätta mig för det främmande, gå in i det okända? Tänk om det skulle bli fruktansvärt? Eller ännu värre, tänk om det skulle bli fullständigt fantastiskt och underbart, så att jag när mitt äventyr var över skulle sitta och fundera på att mitt vanliga liv inte var bra nog? Alternativet att inte gå på planet och stanna på Kastrup resten av mitt liv flög genom mitt huvud, jag lekte med tanken, men det kändes lite drastiskt och inte så långsiktigt hållbart. Och garanterat skulle jag få ett dötrist liv. Jag gick ombord. Det fick flyga eller falla, känner man inget har man inget upplevt.

Screenshot_20160601-221122

När jag tagit mig till tågstationen i Amsterdam skulle jag hitta en färja över Ij. Det skulle vara nära. Allt som allt skulle det, enligt google maps, ta mig en kvart att komma fram till båten. Jag var trött. Trött. Tappade mitt tuggummipaket men lyckades balansera mig själv och väskorna för att böja mig ner och ta upp dem. Jag kom ut ur stationsbyggnaden och tittade mig omkring. Vart låg den där färjan? Helt plötsligt ropade någon på mig. Och där stod de, alla tre! Med ballonger, skyltar och välkomnande kramar. Jag var framme!

DSC_0523

Vi tog färjan över älven till hamnen. Jag blev välkomnad hem. Vi åt lunch i sittbrunnen. Det var sol, det var sommar, det var sittbrunn. Mentalt var jag var redan långt bort från den tentan jag suttit och svettats igenom ungefär ett dygn tidigare. Senare tog vi gummibåten på en tur genom Amsterdams kanaler som Emmie skrev om sist.

IMG_0891

Första gången jag träffade Emmie och Sofia var en måndag förmiddag. Jag skulle vara på universitetet vid 13 så det var gott om tid. Sitta ner, prata lite, presentera mig. Kolla om det tyckte jag verkade okej och kolla om jag tyckte de verkade okej. Okej nog för att bo nära nära inpå. Jag var lite nervös. Timoty tyckte vi skulle muta dem med kladdkaka, det var visst populärt. Vi ställde kakan i ugnen. Kom på att jag hade en flaska mousserande vin i min bag. Nu är det så att jag, med handen på hjärtat, inte alltid vandrar omkring med en virre i väskan. Helgen innan var det valborg och flaskan hade blivit över, jag hade hämtat upp min väska hos en kompis och senare åkt vidare med bussen mot Hammarö och hamnen. Flaskan åkte ner i Vänern för kylning. Kakan blev klar. Tjejerna dök upp. De blev nog lite förvånade över förmiddagsfikat. Det var omtyckt och allt tog slut. De kändes goa. Jag hade inget att vara nervös för. Fia var enkel att prata med och Emmie vänlig. De förklarade hur man med ett smeknamn som Sill lätt kunde misstolkas för den typen av sill som äts; löksill, senapssill, inlagd sill eller midsommarsill. Jag blev offer för deras egenhändigt hopknåpade personlighetstest. Jag visste att jag ville med ombord. När det var dags att gå till bussen sa jag ses i Amsterdam. De svarade inte nekande så någon del av mig antog att jag klarat personlighetstestet som bestod av frågor likt:

Colgate eller Stimorol
hipsters eller strig
mjukisbyxor eller leggings
land eller hav

Jag satt på bussen och kände att det här var en mycket bra förmiddag.

Hur är det då att leva med dem där tre? Det är mycket sällan tyst. Konflikter seglar snabbt upp till ytan och oftast beror det på att någon är trött eller hungrig. Det känns naturligt ombord och man får inte riktigt ha sina finnar i fred. Det skämtas om allt, hela tiden. Det ända det inte skämtas om är väder, vind, tidvatten och vaktbyten. Det är en ärlig liten båt. Jag tycker det är enkelt att vara mig själv här. Helt plötsligt kan alla bryta ut i sång, väldigt mycket sång ombord. Inte alltid vacker. Men härlig.

Ivan Överdrivan är lite av en hemlig besättningsmedlem som byter skepnad under dagen. Ivan är helt enkelt den som påstår att precis allt är det bästa i världen, den som påstår att Göta Kanal har 700 slussar, minst. Den som kryddar värst just för stunden är besutten av Ivan.

_S7A7504

Matdagar är jämt utdelade, laga mat och fika och diska all disk var fjärde dag. Lyxigt tycker jag. Tre dagar av serverad mat! Det finns heller ingen kyl ombord. Maten är lagom avancerad och den tenderar att alltid ta slut. Alltid någons mage den slinker ner i. Jag skulle också vilja tala om att de, innan de lämnade Värnen stuvade muggar ombord. Nu kan man välja om teet ska drickas i vinglas eller mugg. Under gång är tiden uppdelade i vakter. Ansvarig under sin egen vakt och behjälplig resten av tiden. Också väldig skillnad mot att segla själv. Inte helt ovanligt att i alla fall halva besättningen ligger sovandes i sittbrunnen under gång. Eller, om vågorna tillåter, med en bok eller anteckningsbok uppe på däck. Eller tittandes ut över havet. Mot horisonten där tankarna får flöda fritt utan hinder. Där omöjligheter inte finns.

Varma hälsningar från en Emma som är väldigt glad att vara just här just nu.

 

Oooh Amsterdam!

Nu andas vi ut under mulen himmel i Scheveningen haven i Den Haag, Nederländerna. En doft av kanel har spridit sig från chaitéet. Ovanpå varje mugg ligger en slags hollänsk karamell-våffel-kaka, Stroopwafels, som värms upp av ångorna. Det är nämligen så den ska avnjutas. Med andra ord har vi passerat Amsterdam och ligger förtöjda i en stor hamn lite längre söderut på Nederländernas västkust. Men hur tog vi oss hit och vad har hänt sedan grillkvällen på den liten ö i änden av kanalen?
27547256792_73a3aa7023_h (1)

Det var Sveriges nationaldag så vi hissade en extra flagga i masten. När vi slussade ut den sista slussen ur kanalen Staande Mast route ut i sjön IJsselmeer var lyckan total. Äntligen skulle vi få segla igen! Lyckan varade inte så länge, då det slutade blåsa så fort vi hissat segel. Och i och med att vinden var så gott som obefintligt fylldes båten med tusentals knott. Och då menar jag verkligen tusentals. Hela däcket, vindskydden och kapellet var smockade med knott. Jag och Fia fick lite panik av alla jäklans knott så vi tog tillfället i akt och hoppade i sjön. Det slog oss att vi faktiskt inte var på havet då vattnet inte smakade salt. Vi simmade ikapp med båten som gled fram över ett stilla vatten i stadiga 0,5 knop.

27646974805_6d24b3a6f9_hIMG_0853

Vi hade två alternativ på vart vi skulle bege oss. Lilystad eller Enkhuizen. Efter att vi ändrats oss 5 gånger så valde vi den kortaste biten som skulle leda till Enkhuizen, som för övrigt skulle vara ett mysigare ställe enligt säkra källor. Så fort vi startade motorn startade även vinden så vi kunde glatt segla vidare. Timoty sa Tackolov för Nachonaldagen och bjöd på tacos för att fira. Enkhuizen var en superfin gammal fiskestad.

27547255352_2f003cfeff_hIMG_0792

När vi vaknade en härlig tisdagsmorgon siktade vi mot Amsterdam. Med spirade segel och klarblå himmel kunde vi inte göra annat än att njuta av tillvaron. På kvällen angjorde vi Sixhaven, en riktigt mysig hamn i centrala Amsterdam.

IMG_0886IMG_0810

När vi kom fram var det alltså tisdag. Nästa morgon var det onsdag den 8 juni. Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Fias födelsedag HURRA HURRA HURRA! Det var min matdag, så jag smög så gott jag bara kunde upp för att först blåsa ballonger och sedan förbereda frukosten. Sofias vaknade inte alls i förväg där hon sover 5cm från pentryt… Det är inte lätt att smyga när man bor tre pers på 10 kvadrat. MEN! Hon fick en halvskön sång då vi försökte sjunga och inte bränna pannkakor på samma gång. I present fick hon något fint som hon hade pratat om tidigare när vi åkt förbi en stor ankarplats med massa feta lastfartyg. Zeeslag! Det är spelet Sänka skepp fast på holländska. Det uttals Si-slåtchsytfsugfh. Hon är än idag obesegrad i detta fantastiska spel. Hon fick även en fantastiskt kladdkaketårta med nutella och M&Ms på. I Amsterdam bor våra barndomsvänner Anna och Anton. Dom är också syskon och bor tillsammans. De bjöd med oss på finmiddag för att fira Lill-körva och visade oss Amsterdam by night. Så snälla som de är fick vi också tvätta alla våra kläder hos dem. Tack hörrni!!

IMG_0849

Även torsdag var en dag som hade anledning blåsa ballonger för. Vår första paying crew, Emma Billig, skulle nämligen mönstra på! Vi mötte henne på centralstation dit hon kom från flygplatsen. Hon kommer säkerligen gästblogga här framöver, så förvänta er lite inside info hur det egentligen är att segla med oss tre… Emmas första tur blev inte med Aela. Det råkade vara så att vi var lite lata och orkade inte gå hela vägen hem till Anna och Anton för att hämta all tvätt som vi hade tvättat, så jag och Fia blåste upp vår lilla dinge. Den är lite underdimensionerad för fyra personer men det gick bra så länge det inte kom några vågor. Ett problem var dock att Sixhaven ligger på andra sidan floden mot Amsterdam, så vi var tvungna att korsa den bland all färjetrafik. Några vågor gjorde oss blöta om byxorna. Men lite vatten har väl aldrig skadat? Det var riktigt mysigt glida runt i Amsterdams kanaler i vår egen lille jollen, där vi kunde åka under broar som bara är 1 meter höga (eller ja, låga).

Screen Shot 2016-06-18 at 10.28.35 PMIMG_0900

Vad gjorde vi mer i Amsterdam? Det var händelserika dagar. På fredagen gick vi vilse i stan, köpte lite saker vi glömt hemma, drack öl i en park, lagade mat hos Anna och Anton för att sedan köra en riktig utekväll! Vi var inte hemma förens väldigt sent. Eller tidigt på morgonen kanske man säger.

IMG_0905IMG_0910

På lördagen var det dags att lämna Sixhaven och Amsterdam, bakfulla och jävliga. Eller ja, några av oss i alla fall.. Hehe. Men denna ljuvliga dag var vi helt plötsligt 6 personer ombord! Anna och Anton skulle vara med oss över helgen. Sittbrunn var fullsmockad med andra ord. Det skulle bli en kort tur genom kanalen till IJmuiden. Halvvägs började vi alla bli vrålhungriga. Eftersom det var min matdag, gick jag ner för att förbereda en thaigryta med ris. Riset låg i kastrullen och jag tände gasolspisen. Samtidigt som riset kokade upp hackade jag lök, paprika och vitlök och öppnade ett par konserver som jag skulle ha i. Konstigt, varför kokar riset aldrig upp? Okej, jag tänder under stekpannan så länge. Stendöd. Fan. Gasolen är slut… Vi öppnade en chipspåse (går som medicin mot hunger ombord) och hoppades att de skulle ha gasol i hamnen när vi kom fram. Det var att hoppas på lite för mycket.

IMG_0936

En obligatorisk rek runt områden och faciliteterna är alltid ett måste när vi kommer till ett nytt ställe. Det fanns ingen gasol, men gissa vad vi hittade? EN ISMASKIN!! Vi har inte sett skymten av is på fem veckor. Hinkar fylldes. Vi frågade några lokals om gasol, som tipsade oss om en camping en bit bort. Vi har två gasoltuber ombord, en stor svensk och en lite mindre tysk. Vi bar med båda två. När vi kom fram var det stängt. Dock hade vi turen att receptionisten råkade cykla förbi, så det löste sig. I alla fall med den lilla flaskan.

En galet trevlig kväll med mat, COLA MED IS(!!!), brieost och kex. Nästa morgon lämnade vi tidigt för att segla mot Den Haag. Vårt mission var att lära Anna och Anton om segling. Men vinden svek. Lite motor och lite segling senare tog vi oss tillslut fram till Schevelingen, en stor hamn i Den Haag. Där låg lite Ocean race båtar bland annat. Vi vinkade av Anna och Anton och blev mottagna av en kvinna från Nederländerna vid namn Jenneke. Hon mailade oss när vi åkte iväg från Hammarö då hon har spenderat många somrar på campingen intill vår hemmahamn. Vi fick massa tips, nederländska specialiteter och bjöd henne på middag. Superkul, tack så mycket!!

IMG_0945

När jag började skriva inlägget var i Scheveningen, så det blir här inlägget också slutar. På grund av ett datorhaveri och dåligt wifi kom detta inlägget upp lite sent. Just nu befinner vi oss Zeebrugge, Belgien, och imorgon seglar vi vidare längs kusten. Men mer om det en annan dag!

/Emmie ”Slems” Nilsek

Ny flagg, nya kanaler och 10 grundstötningar

Nu sitter vi här i båten, Emmie har precis ställt sig vid spisen och tillagar en troligtvis väldigt mumsig potatisgratäng, det är hennes mat dag idag. Vi har strålande solsken för tredje dagen i rad och värmen är påtaglig. Vi springer runt i bikini och bar överkropp och min hud är lite skär, precis som den brukar vara tidig sommar. Men ni kan vara lugna, jag har haft tröja på mig idag!

Så till veckan som varit, det har hänt endel, inte så mycket seglande eftersom vi bestämde oss för att ta den stående mast rutten, men mer om det senare. Som Emmie avslutade förra inlägget så var vi på Nordeney, där stannade vi i två nätter. Nordeney är en av många öar på den Tyska nordkusten, de går under namnet de Ostfriska öarna (typ iaf) sen har du de Västfriska i Nederländerna. På Nordeney finns det långa sandstränder, pensionärer och ett Netto Discount (även ett centrum och glass och sånt men det är lite mindre viktigt). Ö:n är också ett stort naturreservat så bara en liten del är bebodd om jag förstått det hela rätt. På Nordeney tog vi det lugnt, chillade, fixade massa med data saker och sånt behövligt då vi hade någorlunda med wifi om man gick upp till hamnkontret. Vi fixade även så antennkabeln inte kan åka ut något mer, så nu kan Timpan sova gott om natten då han ligger vaken ibland och lyssnar efter ljud. Vi passade även på att ta med en vagn och gå till Netto och handla lite mer proviant, då det vi handlade på Maxi börjar nu ta slut, och vi skulle ju lämna Tyskland och hade inte ens köpt öl än så det var ett måste. Jag passade även på att duscha med hjälp av hink på bryggan då duscharna hade stängt för rengöring. 

1S7A7248

_S7A7230

Så på Måndagen bär det av runt 14:00 för att vi skulle vänta in tidvattnet, men bestämde oss ändå för att ta det safe och gå runt öarna istället för emellan till öppningen av stående mast rutten. Med väldigt fin segling och vinden i röven så tog vi oss framåt på Nordsjön. Vi såg dock solen sjunka i väst och insåg att vi aldrig skulle hinna till Defizilj innan ungefär 3 på natten. Så istället för att hissa den Nederländska flaggan så gick vi in i Borkum. Med mörkernavigering och jag som stod vid rodret så försökte jag att navigera mig mellan de gröna och röda prickarna, samtidigt som jag undviker de snabba lotsar, färjor och fiskebåtar. Timoty tar fram vår strålkastare så vi ska se de prickar som inte är upplysta. Vi vet att vi måste vara inne innan midnatt i hamnen före det ska bli för grunt i öppningen. Hamnen ska det vara 2.2 meter när det är lågvatten så det ska inte vara några problem. Vi närmar oss öppningen och Timoty får ta över rodret, klockan är 11:30 det borde vara lugnt. Vi står och kollar på ekolodet samtidigt som vi håller andan. 1.4, 1.3, Timoty exakt hur långt ner sitter sensorn? Det kommer vi kanske snart få se svarar han. 1.2, 1.3 1.4 shit vi är förbi, okej vi klarar 1.2 det vet vi nu och hurrar. Jag och Emmie gör iordning med varsin tamp jag tar fören och hon aktern. Jag står och väntar när vi närmar oss bryggan, jag vänder mig om, men varför stannade du? Timoty kollar sig runt omkring: FAN jag tror vi gick på grund! Vi gasar för fulla muggar och absolut ingenting händer. Det verkar vara lera vi står i så det borde vara lugnt, vi får vänta på att tidvattnet ska gå upp igen. Vilket det ju gör var 6:e timme, så vid 3 borde vi vara loss igen. Timpan lyckas med ett vrål snyggt kast och vi har nu en tamp fast. Vi går och lägger oss, om jag känner Timpan rätt så sov han nog med ett öga öppet ända tills han vid 3 kunde gasa oss loss, och sen med mycket kraft kunde vi dra oss i sidled intill bryggan. Bottenfärg, vad är det bra för nu igen?

_S7A7264

Vid 7 lämnar vi Borkum efter bara ett få timmars sömn, nu skulle vi äntligen lämna Tyskland, ett nytt land väntar med nya möjligheter och en befolkning som är under 65 år skulle det visa sig! Vi seglar långsamt till Defizlj och mynningen av den stående mast rutten! Men vi hörde att man var tvungen att ha en liten bok på holländska med sig så vi fick ta en snabb tur i staden, där vi tillslut hittade boken, även lite glass och go käk fick vi med oss från affären. Med sikte på Groningen och massvis med broöppningar slussade vi oss in i kanalerna. Nederländerna är verkligen ett vackert ställe med de gröna ängarna och små kanalerna precis intill städerna och husen. Vi kommer fram till Groningen som är en studentstad, tar oss en snabb rek, men vi är så trötta efter gårdagen så vi somnar tidigt. Nästa dag så ger vi oss ut och handlar lite innan vi byter till den mer centrala hamnen. Emmie Tindrar till oss en middag hemma hos ett veganskt kollektiv, perfekt sätt att fixa middag på när det är ens matdag. Det blev en väldigt trevlig middag, och jag och Timoty som vanligtvis är skeptiska till den veganska kosten tyckte maten smakade förträffligt. Vi satt och tjatade ända till 2 på natten, men eftersom vi hade planerat att se vad Groningen (som vi lärt oss uttalas typ shoningen, ingenting uttalas som man tror här) hade att erbjuda by night, det var ju ändå student kväll, så tog vi oss en pommesstrut, övertalade Timoty att ta den lite längre vägen hem genom statskärnan för att se om det var några folk ute efter 2:30. Och om det var folk ute, det vimlade med folk, men den första baren vi gick till var nästan tom eftersom den stängde snart. Men vakten sa att de alltid har plats för tre svenskar eftersom de har de snyggaste tjejerna i världen, men vi fick häva ölen.

_S7A7317

Vi träffade en snubbe som visade oss runt på barerna, och medens Timoty gick hem med klaustrofobi klockan 4 från den full packade baren så fick jag och Emmie inte nog av den Nederländska ölen förens klockan halv 7, då efter lite konster i utomhusgymmet och gungande i den stora gungan i lekparken kunde vi sova sött.

Dagen efter så var vi tvungna att lämna då vissa broar stängde klockan 7 på kvällen på fredagen och öppnade inte förens på Måndag morgon. Vissa mer bakis än andra, nämner inga namn, host host Slems? 😉 Så bar det av klockan ett mot nästa stopp Zoutkamp, efter mest motorgång och lite segling i ungefär 8 timmar, men strålande solsken och bikini varmt väder så kom vi dit, och det visade sig att vi var bland pensionärerna igen. Det var Timotys Frying Friday och vi fick smarriga burgare med friterade pommes till. Som han utnämnde de bästa på resan, men det kan väl diskuteras 😉 Efter Zoutkamp bar det iväg mot en naturhamn mellan Dokkum och Leeuwarden, eller det var det som var tanken. Men som vi vet är tanken alltid god, och vi hittade ingen som var bra nog, eller som vi fick plats på förens ytterligare 10 broöppningar och efter att vi passerade Leeuwarden som verkade som är väldigt trevlig stad en solig Lördagkväll. Så ungefär 30 broöppningar, 9 grundstötningar, 10 väderkvarnar och två träskor senare så hittade vi en fin “naturhamn” för kvällen. Gratis är gott sa vi när vi efter en liten till grundstötning äntligen kom fram till “hamnen” som låg tätt intill en väderkvarn. Mer Nederländskt än såhär blir det fan inte. Vi hade ett fint magmamoment i hamnen innan vi gick på rek och fick se att det var även en Nederländsk hippie cirkus som tältade längre bort med två väääääldigt argsinta hundar. Kul tyckte vi och gick vidare in i djungeln, Timoty tänkte inte till när han skuttade igenom 20 meter av brännässlor och satt på gräset och såg ledsen ut när jag och Emmie som tog en omväg tillbaka mötte honom.

_S7A7430

_S7A7356

En trevlig kväll med spel, vin och OST.  Ja vi hade lyxat till det i affären på Zoutkamp och tänkte att vi var värda ett lördagmys. Nästa morgon, fixade vi till det i ankarboxen, städade lite och hade söndagsmöte innan det bar iväg mot nästa naturhamn. Efter ännu en grundstötning när vi skulle gå in till en hamn där vi tänkte att det blir en fin plats för kvällen, kunde vi denna gången inte gasa oss loss som de 9 innan. Utan vi fick ställa oss med svansen mellan bena och vinka på en motorbåt. Efter lite om och män kunde den trevliga familjen dra loss oss och så de fick en vinflaska som tack.

IMG_0714 _S7A7333

Nu är maten snart klar, vi har det fantastiskt och imorgon ska vi lämna kanalerna bakom oss. Trotts fantastiskt väder ska det bli skönt att segla lite igen. Det är även Nationaldagen imorgon  och Timoty är övertygad om att då ska man äta Tacos, och det är hans matdag och säkerligen en perfekt dag för tacos.

Good Riddance! / Lill Körva