Sju komma nittiofyra knop

Hej! Jag har haft fullt upp med avsluta mitt kandidatarbete de senaste veckorna så att jag har totalt glömt bort att dela med mig av mitt senaste äventyr! Men jag antar att ni kommer få vänja er vid att inläggen kommer bli fördröja. Dock lovar vi att lägga på ett kol och täta glappen inläggen emellan.

Jag anlände till Karlstad med tåget en torsdagseftermiddag. Efter lite grill snackade jag och brorsan och kom på en plan. Inte riktigt en så tidigt fredagsmorgon var det äntligen dags för min första långfärd. Vi skulle sova borta en natt. Vi svängde förbi affären för att inhandla födan, vilken bestod av konserver. Vi tänkte att det var dags att börja prova. Väl i hamnen hade klockan redan hunnit blivit 11, och första hindret nådde oss. Vi var inblåsa i vår egen hemmahamn. Vinden stod i precis helt fel riktning. Det tog oss en timme att komma ut.

Men så fort vi hissat segla bar det iväg med en väldigt fart. Trots att det inte blåste mer än 8 sekundmeter lyckades vi i motvind nå 7.94 knop. Det kändes stort. Efter några timmar började vi närma oss Liljedahl, och i samband med det kurrade magen på ordentligt. Dags för första konservprovningen! Jag gick agera kock och prova den nya spisen. Det blev gulaschsoppa. Den var klar på 5 minuter och får 4 av fem toasters. Mums! Och ugnen får beröm som klara av att parera lutningen utan att spilla en endaste droppe.

Vinden ville dock spela oss ett spratt. Vi drabbades av stiltje, och följt av nån slag rundgångsvind. Planen var ju att komma långt bort på lång tid men vinden förde oss tillbaka mot Hammarö igen.

Efter nio timmars segeltur förtöjde vi skutan på Söa. Ett desperat försök att tända en brasa innan solen gick ner resulterar i flamberade bananer med bränd choklad. Svingött.

På återseende! /Emmie